Rundresa till olika avelsgårdar samt Hólar (5 juni)

Denna dag började med dimma, den också. Maken och jag började med en egen promenad på morgonen ner till hagen innan frukost. Dimman var så tjock att vi inte såg till några hästar till en början. Vi gick inte bort oss i alla fall, vi har ju stängsel att följa… Hästarna hittade däremot oss. De hörde oss nog prata och kom nyfiket fram ur dimman för att hälsa.
Skipting frá Akureyri var som vanligt social men till och med vårt skygga fuxsto Dis frá Kýrholti vågade sig fram och nosade på Staffan. Gissa vem som var stolt? Blöta om byxbenen var vi när vi återkom då gräset var ordentligt blött, även om det inte regnade.

Betäckningsförberedelser
Sedan åt vi gemensam frukost. Under tiden var det fortfarande dimma, så vi blev kvar rätt länge vid frukostbordet och pratade tills vädret blev bättre och vi alla tagit sats för dagens aktiviteter. Raggi hade nämligen en inplanerad tur med ett sto från gården som skulle ner på betäckning i Selfoss. Hon hade redan varit brunstig i några dagar, varför det egentligen var rätt bråttom att få ner henne. Men för att veta om det var försent eller ej skulle hon testas mot hingstarna på gården… Det blev fart på pojkarna, kan man säga. Maur och Askur försökte överglänsa varandra i att imponera på stoet, som dock var måttligt intresserad av deras förförelsekonster. Men Raggi åkte iväg med henne, på en tur som varade till långt in på natten innan han var tillbaka. Då hade redan stoet hunnit bli betäckt av Ténor en gång… Han kom dock tillbaka med en annan tjusig hingst som under en period skulle stå på bra bete här. Under kvällen kom ytterligare en häst för bete, så nog deras verksamhet efterfrågad och populär minsann…

Avelsgårdar på norra Island börjar…
Vi andra for på avelsresa! Norra Island är ju mycket känd för sina avelsgårdar, både historiskt och i nutid. Många är de kända hästar som har gårdsnamn som kommer från detta område och bara namnen sätter fantasin i rörelse när man åker förbi. Sandra är då guld värd som guide. Med sitt kunnande guidade hon oss hela dagen till sent på kvällen. Vissa kända gårdar såg vi bara från utsidan, men ibland stannade vi till och fick gå in och se på byggnader, träffa stallägare och tom se på lovande framtida hingstar.

Oplanerad stillhet
Om inte hästhostan hade varit hade detta varit en mycket hektisk period, då alla hade arbetat febrilt med att träna och bedöma hästar inför Landsmot som dock är inställd i år. Alla tycker att det är mycket tråkigt men att det är ett klokt val, då hästarna alltid går först. Men det påverkar aktiviteten då man inte kan arbeta aktivt med smittade och sjuka hästar och många har därför det svårt ekonomiskt. 2011 däremot kommer det att bli ett nyinsatt Landsmót, så nästa år kommer en del av de 4-åringar som nu inte haft chans att bli bedömda för första gången att visas upp. Spännande!

Saudarkrokur
En av de ställen vi passerade var orten Saudarkrokur där många kända hästar kommer ifrån, bl a Otur m fl. Det är ett stort och platt deltaområde där man ser att man planerat mycket utifrån hästhållning. De hästanläggningarna som fanns där var öde om tomma pga smittan, så vi fick se anläggningen från utsidan. Det är en av Islands finaste anläggningar där många kända tävlingar brukar hållas. Utanför fotograferade jag hur skyltarna för ridning tillåten respektive varning för hästar mm ser ut på Island. I Sverige ser de helt annorlunda ut, här är det en töltande häst!

Kýrholt
Vi passerade också avelsgården Kyrholt men där var ingen hemma som kunde ta emot oss. Ásdís och Gisli som vi köpt Raeda, Gríma samt Dís av har flyttat till Argerdi utanför Reykjavik och kvar på Kyrholt bor Gislis far som egentligen var den som hade fött upp Raeda. Vi såg mängder av isabellfärgade hästar i hagarna i närheten i alla fall.

Hólar
Därefter var nästa mål högskolan/universitetet Hólar, som ligger mitt i en dal med höga berg runt om. Solen sken i dalen och det var helt uppenbara hästmarker runt omkring. Man kan tycka att det är helt osannolikt att det är ett hästcentrum i världsklass när man ser var den befinner sig, men det är det!

Nu var anläggningarna öde, eftersom skolan slutat tidigare pga sjukdomsläget, men vi fick en ordentlig förevisning av lokalerna av Sandra som själv fått sin utbildning där. Nya elevhem var byggda, mellan den välkända kyrkan som tidigare varit biskopssäte på Island och hästanläggningarna. Ovalbana och passraka fanns naturligt bredvid hagarna och ett flertal stall och en veterinäranläggning fanns där. Personalens stall såg vi bara från utsidan, men det gamla stallet med ridbana som man använde på Sandras tid samt ett nytt superstort, supermodernt och häftigt stall med ridbana med minst 200 boxar tittade vi på från insidan.
Efter det var det dags för kaloriintag och vätskepaus. Tyvärr var restaurangen stängd men vänliga människor finns det när nöden är som störst så de öppnade kiosken så vi fick köpa läsk samt glass så vi klarade oss och lilla Embla ett litet tag till.

Varmahlid
Nästa anhalt blev då Varmahlid, där vi med 20 minuters marginal missade den anläggning som sandra ville visa oss. Men då var alla hungriga så just då kändes det inte som om det gjorde något bara vi fick mat. Så det blev cheeseburgare och vi köpte vykort, samlade på oss lite turistbroschyrer mm om områdena vi passerat mm.

Varmilaekur
Styrkta till kropp och själ och med ett efterlängtat toabesök dessutom fortsatt vi mot Varmilaekur, som nog betyder varm bäck. Är det någon som inte hört talas om Mökkur frá Varmalaek? Vi besökte gården han kom ifrån och fick se det moderna stallet med ridbana och passbana. Där var det oerhört rent och fräscht. Vi fick också träffa mannen bakom Mökkur som nu stolt visade upp en bror till honom som jag tro heter Kristall samt ytterligare en lovande hingst vid namn Konungur? Embla kollade mest in katten som jag inte lyckades fotografera bra, det blev bara suddigt…

När vi åkte därifrån så vi att den varma bäcken rann faktiskt utanför i samhället och vattenångan steg tydligt upp från den!
Sandra berättade och visade på ännu fler gårdar, berättade historier om vilken häst som kom från vilket ställe så att jag hade behövt en liten bok att följa med i för att minans dem alla. Vi har i alla fall sett platsen där vår Skipting betäcktes och föddes, det kommer jag ihåg (undrar om den inte hette Reykir eller något liknande?).

Efter detta var det dags att åka tillbaka till Efri-Mýrar och vi kom fram rätt sent, med en övertrött Embla som skött sig jättebra trots en lååång bilresedag.

Äggsortering
Efter hemkomsten så sorterade Staffan och Sandra ägg under tiden jag passade Embla och sorterade foton… När de återkommit skulle Sandra bara lägga Embla, men hon var så trött själv så hon somnade under försöket. Väl bekomme, tyckte vi och sökte också upp vår säng för en skön natt. Raggi stackarn hade då inte hunnit hem ännu…

Nangen