Pumlan ett år idag!

Spark-vurpa under löpning
Cubilons Ozuna Ourse, som hennes långa namn är, har sedan jag skrivit senast hunnit med massor! Hon har haft sin första löp-period och pga detta haft sin frihet något begränsad, dvs varit tvungen att hålla ner sitt tempo till människofart ute vid rastningarna. Trots att maken gjort sitt bästa med sparkfärd i racerfart. Detta var i sig en särskild historia då han skadade sig vid en vurpa då tyngdpunkten hamnade fel då han använde en för låg spark och det blev tvärstopp pga att man plogat fram lite grus… Men lite får man väl tåla som hundägare, eller?

Tre veckor har i alla fall förlöpt med begränsad rörlighet, så hon var väldigt lycklig när vi i går släppte henne i frihet. Men lite försiktigare än vanligt var hon nog, dvs lite mer uppmärksam på om hon fick springa in i hagen till hästarna eller ej (det har vi ju inte låtit henne göra med långkoppel, förstås).

Vill inte vara ensam
Hon har hunnit med annat bus under perioden också. När hon inte får vara lös och springa runt oss när vi jobbar på gården, krävs det att hon blir instängd eller bevakad av någon annan.

Jag valde att lämna henne i salen i gammelkåken när vedmaskinen skulle lyftas ut med baklastaren och placeras på släpvagnen för vidare transport till de vi äger den tillsammans med. En av katterna var inne, så hon var inte ens ensam, tyckte jag. Kattmaten lyfte jag undan för säkerhets skull.

Brandrisk
Efter en kort stund återvände jag för att hämta bilnycklarna, då det var dags att backa släpet på plats. Men redan när jag närmade mig huset såg jag att fönstret in mot gården hade haft besök, med persiennerna tilldragna, blommor undanknuffade och jag skymtade även att den lilla tända lampan hade fallit omkull och låg mot soffryggen. Aj aj, tänkte jag, bäst att skynda in och släcka lampan innan det börjar brinna.

Supersurt
Inne var det ännu mer oredigt, där hon rivit ner bl a den upplyfta kattmaten och en påse med supersura bilringar. De godisarna hade hon bara smakat på, alla låg kvar på golvet… Men ingen hund kom fram. En blick mot andra sidans fönster förklarade varför. Även här var rullgardinen och persiennerna ”tassade” och ned-rivna men dessutom var ena fönsterrutan krossad. Ingen hund. Inget blod heller.

Rymling
Jag rusade ut, med hjärtat i halsgropen, rundade huset i racerfart och förväntade mig hitta en skadad hund under fönstret. Jag hann tänka på förbandsmaterial, arteriella blödningar mm de få sekunder det tog innan jag fick syn på henne nere hos hästarna. Hon vände glatt om och kom rusande upp för att möta mig, utan en enda rispa.

Hennes välkomnande sade: Hej matte, va´kul att du kom. Jag vill inte vara ensam, så jag krafsade lite på fönstret så du skulle komma och hämta mig. Och kan du tänka dig, fönstret öppnade sig? Jag hade inte lust att vänta på dig längre så jag gick ut själv. Visst är det mysigt här nere med mina hästkompisar?

Jag klappade om henne, utan att skälla det minsta!, fångade tag i hennes halsband och gick med darrande ben med henne till sonen som fick göra en mer noggrann undersökning och sedan koppla henne för promenad till mig och maken som höll på med den fortsatta lastningen. Ungdomarna plockade också undan glasskärvor från hästhagen utanför fönstret.

Tavelglas
Förklaringen kom sedan. Maken, som fick nöjet att byta fönster helt plötsligt, berättade att i den ruta som hade gått sönder hade vi bara tavelglas, dvs en mycket tunn ruta och spröjsen som hade lossnat (inte gått sönder) var nog från förra seklets början. Så det var olyckliga omständigheter i kombination med en olycklig hund som tillsammans skapade detta. Tur att vi inte behövde bli än mer olyckliga vi människor…

Gardin och gardinstänger nedrivna
Igår hjälpte Pumlan oss att skapa mer ljus i vardagsrummet. Gardiner skymmer ju ljus, som bekant.
Hon vill förstås vara med där det är som mest trång och besvärligt, trogen sin pyreneerkaraktär. Jag satt i soffan och hon krånglade sig in mellan soffa och soffbord, rundade bordet och lade sig ner på kortsidan. Tyvärr var nedre delen av gardinen också där. Eftersom Pumlan upptar en viss volym när hon lägger sig ned så innebar det att gardinen sträcktes, att draget förflyttade sig upp till gardinstången som rycktes loss från väggen och trillade ner på golvet. Då föll förstås även den andra gardinen ner. Ingen skada skedd, vare sig på hund, gardin eller gardinstång. Nja, skruven som rycktes ut från väggen kan man nog inte skruva i igen. Hålet har liksom blivit förstort… Men det är en världslig sak…

Födelsedagsfirande
Idag fyller hon i alla fall ett år! Hon har precis fått en present från sonen med sambo, en present som gör henne än mer till en i vår familj. Alla har ju fått en anka vid något tillfälle… Det tog fem minuter innan den var söndertuggad, och jag har precis lyft undan pipmojen som var i mitten…

Vi ser fram mot många fler år med henne – om bara nerverna tål det!

Nangen