Fortsättning på snabbrepetition

Tiden bara rusar på! Här kommer några fler av de händelser som fyllt våra helger under vintern:

Ved värmer flera gånger
Vi låg lite efter i vedhanteringen pga hästarna (och annat). Eldningssäsongen vintern 2010-2011 borde helst vara förberedd med kapad, kluven, säckad och halvtorkad ved redan före jul och nyår. Långvedförrådet var välfyllt men vi hade bara gjort några kubik klara, så när hästarna verkade ha funnit sig väl tillrätta var det dags för lite värmande aktivitet.

Vi delar en ”riktig” vedmaskin med en annan familj, så det är faktiskt lättare än det låter att producera den ved vi behöver på båda ställen samt ett litet överskott för sämre tider eller försäljning. Säckning i småsäckar med frusna fingrar är inte det roligaste, men det sparar oerhört mycket arbete hemma. Kubiksäckarna kan vi inte använda där, då vi inte har tillgång till traktor, så vi använder mindre säckar som vi klarar av att lasta och trava. Lastbilen maken köpt är förstås till stor hjälp vid transporten. Så nu är även detta avklarat och maskinen gör nu nytta hos våra bekanta som började kapa och klyva efter påsk. Man mår bra när lagren är fyllda, eller hur?

Femtonspel…
Att flytta omkring alla fordon efter det uppslungade vägsystemet så att de inte skulle stå ivägen vid användningen av nästa har varit en utmaning bara det. Maken har pusslat, reparerat, flyttat fordon… och reparerat igen. Tur att han både är skicklig och tycker det är roligt. Men det är måttligt roligt när däcken exploderar med bilen fylld av flyttlass, men det är bra att det sker på gården, eller hur?

Att fördela alla flyttlassens olika saker, flytta om och försöka skapa fungerande miljöer, inte bara skapa förråd, har varit mitt femtonspel. Inte är det klart ännu, men på god väg. Fördelen med det är att vi flyttat in mer i gammelkåken. Vi närmar oss drömmen, även om den är lite dammig fn…

Den vita hästen
Vår pyreneerhund Pumlan (Cubilons Ozuna Ourse) har hunnit bli ett år, ha haft sin första löp-period, inskolats med hästarna så att hästarna nog tycker att hon tillhör flocken. Bästa kompisen där är Mána från Nangen, som hon leker med. Hon älskar Hedenäset, hästskiten, alla pinnar och grenar hon kan slita loss (och alla grannarna, tror jag).

Hennes raketfart med glädjeskutt när vi kommit fram på fredag kvällarna ger guldkant på tillvaron för oss. Hon trivs!
Hon trivs dock inte med att vara ensam och eftersom hon är en smart flicka så åtgärdar hon detta. Att ta sig ut genom fönstret, utan att öppna det först, tycker jag dock inte hon ska fortsätta med. Mina nerver, ni vet…

Hovslagare på besök
Vår hovslagare arbetade sig igenom alla hästarna, först de två herrar som står kvar på Galgbacken (Silfrintoppur och Helge från Nangen); därefter damerna i Hedenäset. Framför allt Mána firade detta med att vara extra livlig och skuttig i ”geggamojan” som blev ett faktum i takt med att snön tinade undan… det som göms i snö kommer upp i tö.
Själv gjorde jag en vurpa mitt i det ”roliga” när jag försökte mig på att vårborsta pälsarna. Inte kul kan jag lova.

”Inredning” till fågelbon?
Vårfällningen är nog inte riktigt rätt tajmad med fåglarnas behov av mjuk inredning till fågelbona, är jag rädd. Jag har fågelkvittret öka, men mycket av ”fluffet” har redan borstats lös. Men med både hästar och långhårig hund att fortsätta att borsta ska vi nog kunna ställa upp för några pippifåglar…

Det är på väg att bli vår!

Nangen