I den blandade stoflocken finns äldre ston, ston som fortfarande ammar sina föl, ungston samt tre stycken föl. Tanken var att det skulle bli fölen som skulle ta sig an denna nyhet och utforska den. Men det blev först något för hela flocken. Vad är det där, verkar de tänka och börjar först att undersöka bollen med mulen.

Men några hästar fattar snabbt galoppen och börjar sparka bollen framåt. Planens bäste spelare Juni börjar till och med dribbla med bollen.
Filmen nedan är från det allra första tillfället de fick in bollen i hagen. Det lovar gott, eller hur?

No related posts.

Men när hästarna kom hit blev prioriteringen annorlunda. Beteshagar är guld värda… Så arbetet med att återta hagar från skogen har påbörjats för något år sedan och fortsätter de närmaste åren. Pust! Det är många hektar!
Våra vänner tipsade oss: Stängsla först in området, gärna i bastanta träd. Låt sedan hästarna gå i hagen och beta (och trampa ner örter mm) och röj sedan därefter. Det är enklare än tvärt om, hästarna får en hyfsad skogshage även första året. Resutatet blir att det blir ljusare och gräset får bättre förutsättningar att sprida sig och konkurrera med örterna, utan att det är så mycket ris att röja undan. Dessutom får hästarna träna på höga benlyft… Förberedelse för töltträning?

Det har varit ett toppenråd! Redan i år ser vi resultatet av det vi jobbade med förra året. Men det är mycket kvar att göra. Det blir inte hagar som man kan söka stöd för, direkt. De är på tok för mycket träd på dem. Än så länge

Vi har inte bara vinterhage, barackshage och gårdshage nu. Tillkommit har asphagen, bäckshagen, sandhagen (som är enorm!) mm. Alla i olika stadier av kvarvarande röjningsbehov, förstås. Maken får vara ”ve(d)modig” och fortsätta att producera ved, samtidigt som förutsättningarna för att kunna variera beteshagarna framöver ökar. Det är bra för parasit-trycket att de får beta i hagar som ingen häst har gått i på flera år!

…. Och gräset det växer och grödan den gror, sätt på pannan mor, sätt på pannan mor. Håhåjaja, håhåjaja hör vad det blåser i träden idag…

Nangen

Related posts:

1. På besök hos hingstarna i Ripats – FILM
2. Hösilage på G
3. När fryser hästarna? Ska vi klä på dem?

Att det är Jóras föl var det tidigt ingen tvekan om. Den försiktighet som är naturlig för ett bytesdjur såg vi inte skymten av ens första dagen. Hon gillade tydligen att springa, vilket hon gjorde utan att vänta in mamma. Jóra fick knappt tid att äta, utan fick jaga efter sin telning hela tiden. Denna video är tagen medan hon fortfarande är blöt och bara någon timme gammal.
Påföljande dag blev turerna lite längre och hon motionerade mamma rätt bra… Se särskilt i slutet av filmsnutten.
Hon har därefter utvecklats till att bli en linslus samt en mycket nyfiken liten dam, som närmar sig människor utan att ens tveka (till skillnad mot föl 2 som är klokare och skyggare, trots att de hanteras likadant). Och vacker är hon!

Nangen

Related posts:

1. Din väg till föl!- jaaa!
2. Att kalla in hästarna…
3. FÖL: Árvakur

Men så kan det inte vara hur länge som helst.

Dia länge?
Det är nog bra att kunna dia så länge som möjligt, men två av killarna har lite äldre mammor. Och äldre hästar tar lite längre tid på sig att äta, pga tänderna bl a.

Att äta så det räcker för att hålla sig själv i gott hull OCH hålla värmen är en utmaning även för yngre ston när det är kallare än -30 grader. Att dessutom förse en hungrig växande unghingst med mjölk så att han växer och håller värmen är dubbelt tufft.

Stona och unghästarna) har haft obegränsat med näringsriktigt hösilage under denna period och de flesta har hållit formen riktigt väl. De till en början lätt överviktiga mammorna har tunnat ut under vintern och två av dem är i god form, trots kölden och diande unghästar. Men det äldsta stoet börjar nu falla ur väl mycket så därför bestämde vi oss för att det var dags för avvänjning. Och inskolning i den hårda världen… att gå i hingstflocken och bli uppfostrade.

Avvänjningen kan ju ske på olika sätt.

Tuff avvänjning
Vi valde den tuffa vägen; att ta ut alla tre unghingstarna från sina mammor samtidigt och tillsammans. Detta för att de skulle ha trygghet av varandra.
Mammorna har stått kvar i sto-gruppen och vi har kollat deras juver så det ej blivit mjölkstockning.
Grupperna har stått så att de ej direkt har sett varandra. Sommartid hade det inte sett något alls, men med alla bara grenarna på träden kan man skymta rörelser i den andra hagen. Inte bra, men det bästa vi kunde göra. De har ropat efter varandra, intensivt till en början men allteftersom blev det mindre.

Lök-princip
Förberedelserna var intensiva. Lökprincipen på stängslingarna användes, dvs spränger gossarna ett stängsel så kommer de bara in i nästa hage som i sin tur är stängslad… Detta för att det är bättre att stängslet brister utan skada på hästen än att det blir skador av allt för säkra trådar.

Rymlingar
Det behövdes. Jag hann inte runt huset till min plats där jag skulle filma den första stunden av mottagandet av när de äldre hingstarna tog emot de yngre, innan en av gossarna vände på en femöring och sprang genom grinden- utan att öppna den först. Naturligtvis hann en av kompisarna med innan vi lyckats stänga igen. I full fart sprang de igenom även nästa grind- elastisk sådan- och ställde sig på andra sidan grinden in till mamma.
Men ingen skada skedd.

Det var bara att ta nya tag, få på grimmorna igen som vi för säkerhets skull tagit av och med knuffar och grimskaft påbörja promenaden tillbaka till hingsthagen. Och knyta igen bakom oss…

Den svagaste länken
Första och andra dagen gick sedan ganska bra. Men skam den som ger sig. Den minsta killen upptäckte svagheten i vår stängsling… Vi har ju kopplat om till vinterkoppling, så att vi har plus på övre tråden och de nedre är jord. Annat går inte med mycket snö som gör att jordningen blir så eländig. Om man är liten och böjer sig under den översta kan man krångla sig ur hagen utan att få sig en stöt. Och har man dessutom tjock man så skyddar det också utmärkt…

Efter att jag lämnat Hedenäset för att fara och jobba så hade maken och sonen fem rymningar under några timmar! Att pulsa i djupsnö och bogsera ovilliga unghingstar är en fysisk utmaning av hög klass. Dessutom var hästskötarna rejält förkylda.
Mellan rymningarna drogs nya trådar så att den inlärda rymningsvägen inte längre var möjlig och baklastare respektive bil parkerades alldeles emot grindarna. Så till slut blev det lugnt. För oss.

Svettigt jobb
Men för hingstarna var det bara början på fortsättningen. Ledarhingsten och den andra äldre hingsten var alldeles svettig av att motionera de tre unga, dvs att driva dem framför sig och lära dem veta hut. Han har mycket tålamod, men vet hur det ska vara.

Det är ju så det ska vara, eller hur? Att lära sig veta sin plats, kunna lyssna på (och ge) subtila signaler så att grundutbildningen för en trygg och säker islandshäst blir gjord, samtidigt som de har kul. Att växa upp i hingstflock är en bra förutsättning för att bli en bra vallack eller hingst framöver, lätta även för människor att hantera.

Och de är roliga att titta på, då det är liv i hagen!

Nangen

No related posts.

Jag vet att en del av problemen är att jag var i efterkant på att skicka in materialet, och dessutom haft en liten dialog med dem om namnen. Men det måste nog också vara någon flaskhals på SIF som gör att det tar så lång tid? Det nya med UELN-nummer? Helt nytt pass-format, likadant för hela Europa? Att vänta in DNA?? Mycket har hänt på passfronten som säkert gör att de har mycket att göra.

Men pass måste man ha, det är solklart. Att det nu också börjar kosta pengar om det saknas kan man läsa om i ATL som refererar till att en hästägare riskerar vite på 2000 kr per häst om han inte ser till att skaffa pass.

Jag hoppas att länsstyrelsen har förbarmande om man visar att man ansökt om det men ännu inte fått?

Nangen

No related posts.

Håll hullet lagomt!
Men när de får fri tillgång så äter de fritt… Även om inte klimatet just då är sådant att de måste det för att hålla värmen. Konsekvensen kan då lätt bli att de lägger på sig fettlager, som i sig kanske inte är fel om det är i början på vintersäsongen om det är måttligt. Man måste dock hålla rätt på i vilket skick de är, se artikeln om skattningsskalan man kan använda för att beskriva sin hästs hull.
Överviktiga hästar vill ingen ha. Det ökar bl a risken för sjukdomar som t ex fång.

Slutsats 1: Med fri tillgång så blir de feta, om det inte är balans mellan ”inkomster och utgifter”. Så vad gör man för att undvika detta i den period som är känslig?

Manuell utfodring
Det vanliga och mest arbetsamma sättet är att portionera ut hösilaget/höet; morgon, middag och kväll. Det läggs ut i flera högar än det finns hästar i hagen för att minimera risken för att någon häst blir bortkörd och någon annan äter sig fet i alla fall (jo, jag har sådana hästar också…).

Nackdelen är att man oftast fodrar det i högar liggande på marken, där det om man inte skött sin utgödsling rätt kan finnas gödselhögar och annat ohygieniskt som kan förorena de nya portionerna. Dessutom blir det lätt nedtrampat och man får mer foderspill än om man har det i en foderställning av något slag.

Dessutom blir det en hetsig stund för hästarna, då de är hungriga, har fått vänta länge sedan sista utportioneringen (ur hästperspektiv, även om vi hållit oss efter rätt tidsschema), äter så mycket och snabbt de kan, för att hinna med. Strax är portionen slut och då står de där och tittar igen.

Hästar behöver få äta lååångsamt. De har ingen riktig matsäck, dvs de har bara ett smalt rör där fodret ska passera och det ryms inte så mycket i taget i denna. De kan inte heller kräkas. Dessutom behöver de få äta länge, dvs deras mage är gjord för att få födan i små portioner utspritt över lång tid. Det finns risk för att de inte mår bra om de får gå för länge med tom mage.

Slutsats 2: Att portionera ut är alltså inte helt optimalt, även om man bortser från att det är mer tid- och personalkrävande.

Hö-påse
Ett annat alternativ är hö-nät som alla nog har kommit i kontakt med, inne i boxar och transporter i första hand. Relativt småmaskiga nät gör att hästarna får arbeta lite med att med mulen dra ut stråna och äta. Det tar längre tid och hästarna får ett makligare ät-tempo.

Man kan förstås portionera ut i hönät, som man placerar ut inne i hagen. Då minskar man risken för att det blir ohygieniskt och det tar längre tid för hästarna att äta. Men nät ska inte ligga på marken, då finns det risk för att hovarna fastnar och då blir det ju ”geggigt” ändå… Man kan hänga upp flera små hösäckar, men då finns det ju fortfarande risk för att någon häst äter på andras bekostnad…

Slutsats 3: Det är ett bättre alternativ men det är fortfarande arbetskrävande och ger inte alltid rättvis fördelning av maten.

Hönät över bal
Ett annat alternativ är att kombinera att ställa ut hösilagebalen/höbollen som man brukar vid fri tillgång, med en foderring runt så att det inte blir spill OCH ett finsmaskigt hö-nät över.
Då slipper man utdelningarna, har fri fodertillgång med minimalt spill och mindre hygienska problem MEN man bromsar ätandet. Här ryms många att äta, det blir inte slagsmål och alla borde få sitt.

Man bör definitivt ha foderring runt, om det är nät på, så att inte hovarna fastnar i nätet. Ett annat alternativ är att hänga upp hela hö/hösilagebollen i hösäck från taket. Då behöver man nog ha utfodringen inomhus och det kräver lyftkapacitet och att bollen sitter fast ordentligt.

Slutsats 4: Bal+foderring+nät=sant

VAD äter de?
Men det kanske inte går att bromsa tillräckligt mycket? Det kanske är så energirik bal så att de blir feta ändå?
Lösningen kan då vara att utifrån sin analys på fodret välja mindre energirika bollar under tiden på året som man ej behöver maximala värden. Kanske en bal från andraskörd är att föredra före en förstaskördsbal? Insådda halmbalar?

Slutsats 5: Man kan ju variera INNEHÅLLET också, inte bara tillgången…

Alla behöver inte lika mycket/litet
Men fortfarande är det inte individuell utfodring! Underhållsbehovet är bara en del av foderbehovet.
En klippt häst fryser mer och behöver mer foder.
En häst som växer behöver mer än en fullvuxen, en som aktivt arbetar behöver mer än en som ”går och skräpar”.
Ett diande sto behöver mycket mer foder än ett lågdräktigt sto.
Om hästen är sjuk eller har problem med tänderna påverkar det också. Att ha problem med att tugga gör att man behöver mer tid för att äta. Och det räcker kanske inte ändå.

Foderautomater med chipstyrning
Lösningen för detta (om man inte vill ta in dem i ätspiltor och manuellt fodra individuellt) är att skaffa sig foderautomater som ger individuella givor, beroende på behov.
Hästarna identifieras via ett chip och får en del av sin portion (som kan vara grovfoder eller kraftfoder) när de går in i foderstationen. Maskinen håller rätt på hur mycket de fått och portionerar ut på nytt igen när de återkommer.

Detta vore oerhört smidigt och bra, men det kostar multum. Man måste bygga ett helt system, det går inte att bara köpa en automat med tillhörande dataprogram och chip. Konceptet är mycket tilltalande, men inte riktigt försvarbart innan det finns mer intäkter i systemet. Se video.

Slutsats 6: något att ha som mål i framtiden… Suck!

Sammanfattning:
* Håll koll på hästarnas hull, individuellt och strukturerat. Håll koll på hälsan.
* Fri tillgång till föda med hel bal och foderring runt, hastigheten vid ätandet bromsat via finmaskigt hö-nät som de ej kan fastna i och innehållet i balen balanserat utifrån behovet, temperaturen mm.
* Individer som faller ur eller som blir för överviktiga får hanteras särskilt. Mer motion? Stödfodring?

Detta är överkomligt, både ekonomiskt, tidsmässigt och ger god kvalitet. Obs har ej nämnt något om salt, vatten mm. Det hör inte till denna diskussion.

Mer om detta kan man bl läsa om på sidan Sund Häst.

Jag som inte är ”född i ett stall” har försökt ta rätt på vilken kunskap som finns idag och vad man kan göra åt problemen. Jag delar gärna med mig av vad jag tagit fram! Kunskapen är andras! Håll tillgodo!

Nangen
Nangen

Related posts:

1. Är kvinnor grinigare än män? Som hästar alltså…
2. Är det kallare när det är fuktigt?
3. Är det himmelriket?

Related posts:

1. Att frysa öronen av sig… Kan hästar det?
2. I hundvänners värld…
3. NU är den död, husse!

Ungdomarna som jobbar med att sköta om hästarna när vi jobbar på håll kan fixa i princip allt som behövs, från vardagsskötsel till veterinärbesök. Så provtagningen hade kunnat ske tidigare under vintern. Men vissa saker vill jag ju vara med på själv…

Så planeringen var att jag skulle ringa veterinären och boka tid omedelbart när jag kommit upp. Det gjorde jag. MEN så bra planerat var det inte. Det visade sig vara fel i tid…

Hur/vad kan man göra?

1. Slutar stoet brunsta? Bra tecken initialt, men det säger ju inte om det finns ett föl eller ej, bara om stoet är beredd ta emot hingsten igen. Under vintern skulle hon ju inte brunstat i alla fall, hu ska man då veta om det finns levande foster eller ej?

2. Titta efter, dvs se om stoet ser dräktig ut? Tja, men då får man vänta lääänge. Det syns i slutet av den 11 månader långa tiden, men är inte alltid så tydligt att man kan vara säker ens då. ”Skendräktiga” som ätit av den ökade foderstaten de senaste månaderna kan luras.

3. Palpera per rectum, dvs stoppa in armen och känna efter på livmodern… Up your´ss… Här beskriver man hur stor ”blåsan” är som finns i livmodern och jämför den med frukters storlek… Ett foster som är 6 v gammalt är stor som en apelsin, 7 v som en grapefrukt, 8 v som en cantaloupe (hur stor är en sådan?) Detta kan rutinerade veterinärer göra, men det innebär alltid en risk att vara ”på insidan” ändtarmen, så det kan få farliga konsekvenser om det blir slemhinneskador.

4. Ultraljud låter väl bra? Det gör man ju även på kvinnor. Men skillnaden är att på kvinnor gör man det från utsidan så att säga. På hästar stoppar man in ultraljussonden i ändtarmen och försöker sätta den mot väggen som är nära livmodern för att se om man kan se blåsan med det ligga embryot i. Till en början rör det dessutom på sig, innan det har fastnat i väggen.
Här finns ingen ultraljudsmottagning lätt tillgänglig, vad jag vet. Det räcker inte med att ha utrustning och vanligen lokal, man måste ha kunskap, erfarenhet och vana för att göra undersökningen säker för stoet. Distriktsveterinären där hästarna stod förr hade inte möjlighet att göra ultraljudsundersökningar. Här nere finns utrustning och kunskap/erfarenhet men jag har inte fått de kontakterna som behövs. Ännu.

5. Indirekta test finns. När man tar blodprov för att se om det finns föl eller inte så är det olika hormoner man kollar på i olika faser i dräktigheten.
Det tidigaste tidpunkten man kan kan ta prov på är från 50:e dagen efter betäckningen. Då analyserar man eCG, dvs equint chorionic gonadotropin (gammalt namn PMSG), dvs motsvarigheten till vårt gravtest HCG. (H=humant…)
Detta hormon bildas av celler i stoets livmoder och har till uppgift att se till att gulkroppen växer till sig och producerar det progesteron som behövs för att dräktigheten ska fortsätta.

Det är alltså stoet som producerar det hormonet. Det betyder inte att det alltid finns ett levande foster, utan bara att hon gör allt vad hon kan för att det ska kunna fungera. Och det gör det inte alltid.
Detta prov ananlyseras av SVA och är ett blodprov. Man får svar efter ca en vecka. MEN intervallet som man får relativt säkert svar under är från dag 50 till 110 (därefter tar moderkakan över och producerar det som behövs för att hålla dräktigheten vid liv, gulkroppen behövs inte längre).
Gissa hur långt gångna mina ston är?

6. Fostret bidrar från dag 70-80 med en sakta ökande östrogenproduktion, först från ”sin sida av moderkakan” och sedan från sina könskörtlar, gonader. Östronsulfat är ett mycket säkert test på om fostret lever eller ej. bara dagar från att ett föl dött inne i livmodern så faller hormonnivåerna. man kan analysera detta ämne i nästan alla kroppsvätskor, även urin och avföring, men det är mycket enklare att låta veterinären ta ett blodprov och skicka det till SVA för analys. Det vill de dock inte gärna göra före dag 110 i dräktigheten, gärna efter dag 120 enl lokal veterinär.

Mina stons sista påvisbara brunstdag var 10 resp 17 augusti. När veterinären var här var det mitt nere i ”dippen”, dvs intervallet mellan när man med säkerhet skulle kunna säga något alls… Så nu får jag vänta tills nästa gång hon kommer hit. Den som väntar på något gott…

Nangen

Related posts:

1. Eddas gravtest positivt!

Omöjligt sälja föl?
Som föl ”kan” man ju inte sälja dem. De måste ju få gå med mamma tills avvänjningen som bör bli så sen som möjligt, för fölets skull. Under den tiden blir man fäst vid dem, vill se hur de utvecklas och är nog nöjd med att de inte ska säljas. Just då är det grundvaccinationerna mm som är den enda ”direkta” kostnaderna, utöver chipmärkning, ID-kontroll, DNA-prov och pass. Däremot kostar ju stoets foder mm mer, då de första månaderna när de diar är den tid då de behöver mest näring.

Årsgamla busiga ”lurvbollar”
Att sedan sälja dem som åringar är ju inte heller lätt. Då behöver de ju gå i flock, med likåldriga att leka och busa med och även gärna några äldre som initierar dem i hästspråk och förhållningsregler. Uppfostran som häst är viktigt! Det begränsar ju urvalet av kund, eller hur?
Dessutom är prisnivån för en så ung häst inte så hög. Det kan tom bli svårt att få tillbaka språng- och dräktighet/levandeföl-avgift, än mindre få ersättning för de övriga kostnader man haft fram tills dess. Utseendet under denna period är också inte alltid det mest smickrande, då de växer lite i otakt och inte alltid är så näpet söta som när de är föl. Lurvbollarna känns det bäst att behålla som ”lager”.

Ut ur puppan
Tvååringar däremot börjar ju se ut som den häst de ska bli. Man börjar ana riktigt snygga hästar inuti ”puppan”. Nu börjar det bli något att kunna intressera köpare för!
Men då kommer nästa tveksamhet. De är ju oinridna och ”förädlingsvärdet” därför inte så högt. Med andra ord, det borde ge mer pengar om man väntar så att kunden får en snygg OCH trevlig ridhäst, som kan allt den ska kunna. Potentiella köpare har inte alltid möjlighet att vänta och kunskap nog att själv rida in unghästen. Suck, lite väntan igen då.

Men ska man inte kunna rida på dem?
Treåringen åker alltså iväg på inridning. Det är alltid bra att veta vad man är bra på och vad andra kan göra bättre. I framtiden ska jag kunna göra detta själv, men än så länge ber jag proffs om hjälp! Dvs en kostnad till att lägga på det framtida försäljningspriset. Ju mer tränad, desto bättre ridhäst, ju dyrare häst… Avvägning, med andra ord. När är hästen till salu ”på riktigt”? Nu börjar den se riktigt fin ut i kroppen.

Eller ska det bli nytt föl?
Om man har ett fint sto, kan man möjligen tänka sig att betäcka henne som treåring med en fin hingst istället och skjuta upp träningen ”lite”. ”Lite” = då är stoet dräktigt i 11 månader och har sedan fölet vid sin sida i ytterligare 7-9 månader förhoppningsvis. Visst kan man träna lite under en tiden men man skickar nog inte gärna bort dem då. Så avlar man på dem tar det längre tid innan de kan säljas med högt förädlingsvärde.

Tölten är ju viktig!
Som fyraåring, då? Ja, töltsättningen kommer ju till då. Alla vill väl ha en islandshäst som är bra på att tölta? Kanske man ska vänta med försäljning till femårsåldern?? Men nu har man ju en ridhäst själv som är kul att rida på, av egen avel. Lockar tävlingsarenan? VILL man verkligen sälja just denna häst??

Avelsbedömning?
Ska den kanske istället skickas iväg för träning inför bedömning? Målet är väl att på sikt bara avla på bedömda hästar, så man vet vilket avelsmaterial man har. Så om det är ett potentiellt avelssto eller hingst, så är det nog inte läge för försäljning ens vid fyra år. Men nu börjar det bli dyyyrt…

Hästsammansättningen i flocken?
Kanske hästen behövs för att vara grunden i en bra flock? För att kunna uppfostra de andra? En bra ”onkel” i en hingstflock?

Alla dessa funderingar UTÖVER bekymret med att hitta rätt köpare till rätt häst, när man väl bestämt sig!

Det är inte lätt när det är svårt, eller hur? I alla fall för mig som inte är ”född i stallet”…

Men jag har en lösning!
Köp hästen av oss även under ”fel” tid (vi kan säkert hitta en prisnivå som är OK) men låt den vara kvar som inackordering i flocken!

* Då kan fölet vara hos sin mamma så länge det behövs.

* Då kan unghästarna få en bra uppväxt i flock med andra likåldriga att busa med och äldre att uppfostras av. Unghästhanteringen klarar vi av!

* När det är dags för inridning, bestämmer du om du vill skicka hästen till någon (jag har flera bra förslag) eller om du vill ta hem hästen för att jobba med den själv.

* Den får gärna komma tillbaka efter träningsperioder eller för sommarbete mm tills dess det är dags för dig som ägare att på allvar ha den nära dig för att rida, tävla, träna och bara mysa med!

Nangen

Related posts:

1. Asagudarnas hästar
2. Att frysa öronen av sig… Kan hästar det?
3. Vackert och lockande!

Den högst bedömda avelshästen som lämnat landet är stoet Hryðja frá Hvoli, som har 8,65 i totalbedömning. Ett annat högt bedömt sto som nu finns utomlands är Fjóla frá Kirkjubæ (8,51).

Den högst bedömda hingsten är Dugur frá Þúfu, tredje högst av de som lämnat landet. Han har 8,49 i totalbedömning. Sindri från Vallanesi med 8.45 och Vídalín från Hamrahóli med 8,4.

Jo, till Sverige, bl a! Båda toppstona och en av hingstarna (Sindri) är nu i Sverige, medan Dugur åkte till danmark och Vídalín till Norge.

Inte skulle jag säga nej till något av stona… (Tomten, hör du det?) Hingstarna kommer med all sannolikhet att vara tillgängliga för betäckning framöver. Det är ju i princip (nästan) lika långt till Danmark och södra Norge som till södra Sverige, så alla kan ju vara lockande.

Men det finns ju även högbedömda hingstar på närmare håll, i norra Sverige och norra Norge, bl a Frakkur fra Mýnesi (se bild ovan), Axjón från Stormsund, Gideon frá Laekjarbotnum mm.

Finland har jag dålig koll på. Har någon något tips?

Nangen

Related posts:

1. Alla hästar hemma…
2. Sandra tar emot stona ikväll!