Nangen Islandshästar » Pyreneerhundar

Trailer – Den modiga Pumlan i en värld full av hästar

Nangen — Fri, 07 Jan 2011 19:44:06 +0000

Ädelt värre!

Nangen — Thu, 09 Dec 2010 15:47:16 +0000

Gimsteinn från Elfmarkens har inte bara en stamtavla att vara stolt över ( han är efter Gídeon frá Laekjarbotnum och under Hafdís frá Holtsmúla I). Gideon har 8,48 i totalbedömning, BLUP 123 och är under Gydja frá Laekjarbotnum 8,38 som i sin tur är efter kända Baldur frá Bakka! Pappans sidan är heller inte fy skam! Gideon har också fina tävlingsmeriter. Han är nu bosatt i Norge och ägs av Maria Elis, Islandshester.no
(Gimsteinns mor är Hafdís som jag nyss köpt och har goda förhoppningar om)

Nej, Gimsteinn har också ett beräknat avelsvärde BLUP på 112, 114 för exteriören och 109 för ridbarheten. Inte illa, eller hur?

OCH i verkligheten (IRL som ni vet) är han lika grann och ädel som hans namn gör gällande. Gimsteinn betyder nämligen ädelsten. Jag förstår att Cathrine Hansson, uppfödare (Elfmarkens) och ägare, kände att namnet passade till fölet!

Gimsteinn har funnit sig väl till rätta med sina jämngamla fölkompisar. Han har ju mamma och syster Svala med sig som trygghet. Nedanstående video togs dock redan i början av hans vistelse här, innan han och hans familj var insläppta i ”stora hagen”. Däremot träffade de Pumlan, vår pyreneertik som egentligen heter Cubilons Ozuna Ourse (det namnet använder jag nog bara när jag talar allvar med henne…) Att busa med henne gick bra för de unga, däremot står Hafdís för sig och är värdig.

Visst är det alldeles särskilt roligt att se djur leka?

Nangen

Nytt! Vackert sto med flotta avkommor och god stam!

Varning för jul!

Nangen — Wed, 08 Dec 2010 17:46:49 +0000

Allt gott eller roligt kan tydligen vara farligt! Åtminstone för våra katter och hundar!
Titta på denna video och lär!

Nangen

Farligt
* Ojästa bullar jäser till alkohol och gör hund/katt alkoholförgiftad med berusningssymtom och t.o.m. koma
* Saffran, giftigt, även för människor. 10 g kan ge missfall hos gravid kvinna, 20 g kan döda en vuxen
* Växter: julstjärna, amaryllis, hyacint, mistel, järnek, idegran giftigt för katt o hund (o häst)
* Glitter, presentsnören, garn och tråd. Tarmarna ”trär upp sig” och sedan börjar tråden skära sönder.
* Lampsladdar mm till julpynt, belysning till julgran mm. Elektricitet…
* Choklad som innehåller kakao, giftigare ju höre kakaohalt (teobromin). Hundar o katter kan ej bryta ner det, får hjärtklappning och rytmrubbning o dör. 85% kakaohalt: 2 chokladrutor kan döda liten hund, en hel kaka dödar en stor. Vit choklad innehåller ej det farliga ämnet, däremot fett mm.
* Glykol finns ej på julbordet. Om kylaren läcker så fryser det inte utan blir en pöl som smakar sött. Katter och hundar slickar gärna i sig det. 1 matsked är så giftigt så det dödar ett spädbarn. Även några slick är därför farliga…
* Levande ljus…
* Glaskulor som krossas gör skada både i tassar och i magen om de sväljer glassplitter.
* Julskinka, rimmad i större mängd. Hunden kan bli saltförgiftad av en hel skinka.
* Feta maträtter som Jansson, svålen från skinkan mm belastar bukspottkörteln och kan ge bukspottkörtelinflammation och även bukhinneinflammation till slut.
* Talgbollar! Bukspottkörtelinflammation enligt ovan.
* Russin och vindruvor ger njursvikt. Det räcker med 3-4 matskedar för en hund. (OBS symtomen syns först när 75% av funktionen är borta… Dvs när de blir äldre)
* Lök; maträtter med mycket lök, ex Jansson, köttbullar, köttfärssås, pytt i panna mm ger hundar blodbrist.
* Mjölkrätter; hundar är laktosintoleranta, klarar oftast en liten mängd.

OM MAN BEHÖVER FÅ DJURET ATT KRÄKAS:
* Saltkräkning, dvs ge hund mm vatten med mycket salt i är inte så bra. Lyckas inte hunden kräakas har man dessutom gett hunden ev saltförgiftning.
* STARK SENAP, några matskedar långt ner i halsen gör ofta att de kräker. Om de inte gör det, har man inte ställt till med något farligt.

VAD ÄR OFARLIGT (om man vill bjuda på något gott utöver hundgodis/kattgodis)?
* Pepparkakor
* Vit choklad
* Ris a la Malta
* Leverpastej (lite, eftersom det är fett)
* Skinka, lite grann!

Varning: Disneyfiering pågår!

Lilla tjejgänget

Nangen — Wed, 21 Apr 2010 15:56:39 +0000

No related posts.

Pumlan ett år idag!

Nangen — Tue, 06 Apr 2010 17:07:33 +0000

Pumlans present

Spark-vurpa under löpning
Cubilons Ozuna Ourse, som hennes långa namn är, har sedan jag skrivit senast hunnit med massor! Hon har haft sin första löp-period och pga detta haft sin frihet något begränsad, dvs varit tvungen att hålla ner sitt tempo till människofart ute vid rastningarna. Trots att maken gjort sitt bästa med sparkfärd i racerfart. Detta var i sig en särskild historia då han skadade sig vid en vurpa då tyngdpunkten hamnade fel då han använde en för låg spark och det blev tvärstopp pga att man plogat fram lite grus… Men lite får man väl tåla som hundägare, eller?

Tre veckor har i alla fall förlöpt med begränsad rörlighet, så hon var väldigt lycklig när vi i går släppte henne i frihet. Men lite försiktigare än vanligt var hon nog, dvs lite mer uppmärksam på om hon fick springa in i hagen till hästarna eller ej (det har vi ju inte låtit henne göra med långkoppel, förstås).

Vill inte vara ensam
Hon har hunnit med annat bus under perioden också. När hon inte får vara lös och springa runt oss när vi jobbar på gården, krävs det att hon blir instängd eller bevakad av någon annan.

Jag valde att lämna henne i salen i gammelkåken när vedmaskinen skulle lyftas ut med baklastaren och placeras på släpvagnen för vidare transport till de vi äger den tillsammans med. En av katterna var inne, så hon var inte ens ensam, tyckte jag. Kattmaten lyfte jag undan för säkerhets skull.

Brandrisk
Efter en kort stund återvände jag för att hämta bilnycklarna, då det var dags att backa släpet på plats. Men redan när jag närmade mig huset såg jag att fönstret in mot gården hade haft besök, med persiennerna tilldragna, blommor undanknuffade och jag skymtade även att den lilla tända lampan hade fallit omkull och låg mot soffryggen. Aj aj, tänkte jag, bäst att skynda in och släcka lampan innan det börjar brinna.

Supersurt
Inne var det ännu mer oredigt, där hon rivit ner bl a den upplyfta kattmaten och en påse med supersura bilringar. De godisarna hade hon bara smakat på, alla låg kvar på golvet… Men ingen hund kom fram. En blick mot andra sidans fönster förklarade varför. Även här var rullgardinen och persiennerna ”tassade” och ned-rivna men dessutom var ena fönsterrutan krossad. Ingen hund. Inget blod heller.

Rymling
Jag rusade ut, med hjärtat i halsgropen, rundade huset i racerfart och förväntade mig hitta en skadad hund under fönstret. Jag hann tänka på förbandsmaterial, arteriella blödningar mm de få sekunder det tog innan jag fick syn på henne nere hos hästarna. Hon vände glatt om och kom rusande upp för att möta mig, utan en enda rispa.

Hennes välkomnande sade: Hej matte, va´kul att du kom. Jag vill inte vara ensam, så jag krafsade lite på fönstret så du skulle komma och hämta mig. Och kan du tänka dig, fönstret öppnade sig? Jag hade inte lust att vänta på dig längre så jag gick ut själv. Visst är det mysigt här nere med mina hästkompisar?

Jag klappade om henne, utan att skälla det minsta!, fångade tag i hennes halsband och gick med darrande ben med henne till sonen som fick göra en mer noggrann undersökning och sedan koppla henne för promenad till mig och maken som höll på med den fortsatta lastningen. Ungdomarna plockade också undan glasskärvor från hästhagen utanför fönstret.

Tavelglas
Förklaringen kom sedan. Maken, som fick nöjet att byta fönster helt plötsligt, berättade att i den ruta som hade gått sönder hade vi bara tavelglas, dvs en mycket tunn ruta och spröjsen som hade lossnat (inte gått sönder) var nog från förra seklets början. Så det var olyckliga omständigheter i kombination med en olycklig hund som tillsammans skapade detta. Tur att vi inte behövde bli än mer olyckliga vi människor…

Gardin och gardinstänger nedrivna
Igår hjälpte Pumlan oss att skapa mer ljus i vardagsrummet. Gardiner skymmer ju ljus, som bekant.
Hon vill förstås vara med där det är som mest trång och besvärligt, trogen sin pyreneerkaraktär. Jag satt i soffan och hon krånglade sig in mellan soffa och soffbord, rundade bordet och lade sig ner på kortsidan. Tyvärr var nedre delen av gardinen också där. Eftersom Pumlan upptar en viss volym när hon lägger sig ned så innebar det att gardinen sträcktes, att draget förflyttade sig upp till gardinstången som rycktes loss från väggen och trillade ner på golvet. Då föll förstås även den andra gardinen ner. Ingen skada skedd, vare sig på hund, gardin eller gardinstång. Nja, skruven som rycktes ut från väggen kan man nog inte skruva i igen. Hålet har liksom blivit förstort… Men det är en världslig sak…

Födelsedagsfirande
Idag fyller hon i alla fall ett år! Hon har precis fått en present från sonen med sambo, en present som gör henne än mer till en i vår familj. Alla har ju fått en anka vid något tillfälle… Det tog fem minuter innan den var söndertuggad, och jag har precis lyft undan pipmojen som var i mitten…

Vi ser fram mot många fler år med henne – om bara nerverna tål det!

Nangen

Uppmärksam och rätt placerad ger framgång!

Nangen — Fri, 05 Feb 2010 16:45:05 +0000

Framgångsfaktorer brukar vara viktiga när man skriver planer… Utan någon administrativ utbildning alls så har Pumlan (Ozuna) insett det. Har man koll på vad som händer så missar man inget väsentligt. Í alla fall inte på matfronten.

Pumlan tigger inte, nej nej. Men man kan väl ha koll på om det faller smulor från den rike mannens eller kvinnans bord? Eller vid arbetsbänken eller spisen?

Fotot är taget när Frida lagar mat. Uppmärksamheten är det inget fel på, eller hur? Men inte tappar hon något, nej.

Men klok hund förser sig själv, när det behövs. I förrgår efter våfflorna med grädde till middag (det, ni!), fanns byttan som grädden vispats i kvar på arbetsbänken när vi dukat av och gått ifrån (till datorn förstås).
Plötsligt lät det lite i köket så jag gick tillbaka och möttes av en hund som i full fart rusade till sin bädd och lade sig ner, utan att jag ens hade hunnit fram… På golvet låg sleven, byttan var vält och det var lite grädde i stänk kvar nedanför arbetsbänken. Undrar vem som varit framme?? Hon slickade sig i alla fall inte om munnen…

Inte kunde jag ”skälla” utan det var bara att plocka undan och le. Men hon hade uppenbarligen lärt sig att när vi kommer med bestämda steg är det bäst att rusa till bädden. För inte tror jag att hon ”vet” att hon inte får? Eller? Vad tror ni?

Nangen

No related posts.

Att spana in reviret

Nangen — Tue, 26 Jan 2010 23:46:51 +0000

I Hedenäset kan Pumlan (Ozuna) få vara lös på ett sätt som det är svårt att toppa i Gällivare. Och det är ingen tvekan om att hon gillar det.

Att få ta ut språnget, busa i snön, söka efter ”isglass” att smaska på och röra sig runt på gården och de närmaste markerna tillsammans med husse eller matte är kul. Om vi stannar upp och blir långtråkiga så blir hennes svängar allt större och allt längre bort, men (än så länge) kommer hon när man påkallar hennes uppmärksamhet.

Grannens tomt måste bara ingå i reviret, eller hur? Vad har grannen för sig egentligen? Röda katter som ser ut som våra rör sig ju också in och ut där. Hoppsan, han har också en traktor som låter. Vad finns i det lilla skogspartiet? Lugn matte, jag kommer strax…

En pyreneerhund har stooora revir. Det kommer att bli tider då hon smitit ifrån oss och hälsar på de närmaste, så det är bäst att redan nu låta henne se att de tillhör ”de godkända” som man inte behöver vakta mot. Ska hon ändå vakta, så får också dessa människor vara delar i hennes ”fårflock” (ursäkta Erik, Astrid mfl, ingen bokstavlig liknelse menas…)

Men man blir glad i hela kroppen att gå runt med henne och se hur hon njuter av att röra på sig, undersöka och ta in, upptäcka och gradvis inordna oss och omgivningen i sina arbetsuppgifter – och vara nöjd och glad för att få göra det.

Det känns så rätt. Många saker känns rätt. Mönstret börjar bli tydligare- undrar om/när det kommer att påverka våra val??

undrar Nangen

Hur man får hästen att gå dit man vill – utan att det märks…

Kan drömmen bli verklighet?

Nangen — Mon, 11 Jan 2010 01:30:16 +0000

Pyrenéerhunden vill arbeta och göra sig nyttig för sin familj. De är trofasta och lojala, identifierar vilka som tillhör de som de ska skydda, dvs familj och andra skyddsobjekt som andra djur etc.

De har en naturlig vaktinstinkt men det är inte en aggressivt morrande hund som visar tänderna så fort man kommer i närheten. Det är ingen skyddshund eller vakthund som ska skrämma bort alla från att vara i närheten.
Istället har de en vaktinstinkt som de kombinerar med att vara milda och vänliga, gå eller ligga mitt ibland de som de ska skydda – men gud nåde den som försöker sig på att göra ”familjen”/flocken illa.

Men de är inte riktigt aggressiva ens då, utan försöker skrämma bort i första hand, men de backar inte! De står emot björn och varg om det behövs, kanske med lite hjälp av taggiga halsband… med piggarna utåt, förstås

Jag har en dröm om att kunna ha vår Pumla (Ozuna) mitt ibland hästarna som vakthund.

Hon ska vara rofyllt vilande eller vandrande mitt ibland eller runt dem, mestadels liggandes ivägen, men vara på vakt.

På vakt mot rovdjur, som kanske finns i trakterna – vilket vi har hört om tidigare av andra hästägare. Hästarna har sannolikt blivit skrämda av stora rovdjur och sprängt staketen och rymt till skogs, men mig veterligt har de dock inte blivit attackerade av vilddjur här uppe. Men det kan vara trevligt med en vakthund även mot tvåbenta ibland.

Vi håller på att ”acklimatisera henne” försiktigt, så att hon lär sig att hantera och reagera rätt kring hästarna – och vänja hästarna med den där vita hunden som inte skäller men som gärna vill komma in i hagen och hälsa… sedan får vi se…

Titta gärna på denna video, som visar hur en Pyreneerhund vaktar, inte vallar. Det ser ut att vara getter, men principen är rätt lika… Visst ser det härligt ut? Springer runt, kollar läget, ligger mitt i, skaffar sig överblick…

Läs också lite om deras historia, på kenneln Patou Nordiques hemsida under fliken Fakta, mer historia eller kennel Cubilons sida under fliken Pyreneerhund.

Nangen

Cubilon´s John-sen Jardinier

Nangen — Fri, 11 Dec 2009 23:09:32 +0000

Detta är den fina hanhunden Cubilon´s John-Sen Jardinier som är far till vår Pumla, dvs Cubilon´s Ozuna Ourse.

Hon har nu blivit drygt åtta månader och fyller alldeles utmärkt det hål som funnits i många år efter Emlan. Hon är mer läraktig och lyhörd, mer angelägen om att vara till lags än Emlan var, som ändå var sinnebilden av en hjärtego´och snäll Pyrre men med eget huvud…

Denna dam är dock fortfarande förtjust i skor och trots att skoskåp inköpts så har ytterligare ett par av makens dojor avlivats. Eftersom han inte plockade undan dem… De nya skorna står nu på toaletten…

Nangen

NU är den död, husse!

Nangen — Mon, 30 Nov 2009 22:56:28 +0000

Makens sko ”has ceased to be”, it is an ”ex-shoe”, ”a late shoe”… om man lånar litet från en känd dialog…

En stolt hund har lagt ner ett byte i alla fall!

Nangen