Nangen

Farligt
* Ojästa bullar jäser till alkohol och gör hund/katt alkoholförgiftad med berusningssymtom och t.o.m. koma
* Saffran, giftigt, även för människor. 10 g kan ge missfall hos gravid kvinna, 20 g kan döda en vuxen
* Växter: julstjärna, amaryllis, hyacint, mistel, järnek, idegran giftigt för katt o hund (o häst)
* Glitter, presentsnören, garn och tråd. Tarmarna ”trär upp sig” och sedan börjar tråden skära sönder.
* Lampsladdar mm till julpynt, belysning till julgran mm. Elektricitet…
* Choklad som innehåller kakao, giftigare ju höre kakaohalt (teobromin). Hundar o katter kan ej bryta ner det, får hjärtklappning och rytmrubbning o dör. 85% kakaohalt: 2 chokladrutor kan döda liten hund, en hel kaka dödar en stor. Vit choklad innehåller ej det farliga ämnet, däremot fett mm.
* Glykol finns ej på julbordet. Om kylaren läcker så fryser det inte utan blir en pöl som smakar sött. Katter och hundar slickar gärna i sig det. 1 matsked är så giftigt så det dödar ett spädbarn. Även några slick är därför farliga…
* Levande ljus…
* Glaskulor som krossas gör skada både i tassar och i magen om de sväljer glassplitter.
* Julskinka, rimmad i större mängd. Hunden kan bli saltförgiftad av en hel skinka.
* Feta maträtter som Jansson, svålen från skinkan mm belastar bukspottkörteln och kan ge bukspottkörtelinflammation och även bukhinneinflammation till slut.
* Talgbollar! Bukspottkörtelinflammation enligt ovan.
* Russin och vindruvor ger njursvikt. Det räcker med 3-4 matskedar för en hund. (OBS symtomen syns först när 75% av funktionen är borta… Dvs när de blir äldre)
* Lök; maträtter med mycket lök, ex Jansson, köttbullar, köttfärssås, pytt i panna mm ger hundar blodbrist.
* Mjölkrätter; hundar är laktosintoleranta, klarar oftast en liten mängd.

OM MAN BEHÖVER FÅ DJURET ATT KRÄKAS:
* Saltkräkning, dvs ge hund mm vatten med mycket salt i är inte så bra. Lyckas inte hunden kräakas har man dessutom gett hunden ev saltförgiftning.
* STARK SENAP, några matskedar långt ner i halsen gör ofta att de kräker. Om de inte gör det, har man inte ställt till med något farligt.

VAD ÄR OFARLIGT (om man vill bjuda på något gott utöver hundgodis/kattgodis)?
* Pepparkakor
* Vit choklad
* Ris a la Malta
* Leverpastej (lite, eftersom det är fett)
* Skinka, lite grann!

Related posts:

1. Varning: Disneyfiering pågår!

Jag och maken har haft anledning att bo på ett lägenhetshotell nyligen. Det hade sina sidor, positiva och negativa. Bl a så var köksstolarna sluttande, så att man hela tiden halkade framåt när man satt sig ner (se bilden). Det blev inte långa stunder vid köksbordet, kan jag berätta. Detta har jag aldrig varit med om tidigare. Jag som har korta ben (obs jag når ner till marken när jag står i alla fall) har alltid koll på hur stolar ser ut, då jag oftast får dingla med benen som ett barn när jag sitter. Men detta var nytt för mig. Det verkade inte heller vara i efterhand avkapade stolsben, de skulle nog se ut så här.

Jag fick höra att detta är ett känt trick på ”klagomåls-avdelningar”; på kundsidan, för att förkorta tiden som varje klagande tar. Jag vet inte om det är sant, men det skulle säkert fungera. Men frågan är om man som kund skulle känna sig mer eller mindre nöjd? Mer missnöjd tror jag.

I köket på lägenhetshotellet fnissade vi i alla fall åt tokerierna, åt snabbt och lämnade rummet. Det var bara två stolar vid matbordet i 3 rok lägenheten så de hade nog inte planerat att man skulle sitta och konversera heller. Ett planerat skiftbyte vid bordet kanske var orsaken? Utstuderat, i så fall…

Det kan användas som övning för att öva upp förmågan att ha roligt TROTS frustration…

Nangen

Related posts:

1. Nu eldar vi inte för kråkorna längre!

Förtvivlade gjorde vi alla. Både i sorgen att inte ha henne hos oss mer men också i medkänsla med hur andra i familjen hade hjärtesmärta över förlusten.

Men det är bättre att ha älskat och haft henne hos oss för att nu smärtsamt ha förlorat henne än att inte ha lärt känna henne alls. Även om det gör ont. Mjäpp, gumman, tack!

Vi har begravt henne. Nära, där hon brukar jaga sina rådisar. Men nu kan hon inte ta in dem till sonens säng och lämna lever och gallblåsa på kudden eller mattan på golvet…
Hon fick med sig en burk tonfisk, om jaktlyckan är dålig någon gång. Men eftersom hon var den vassaste jaktkatten tror jag inte hon behöver den. Men vi behöver känna att hon har det bra, att vi gjort det vi kan, även nu.

Så ljusen vid graven lyser för henne när det blir mörkt och vi pratar med henne när vi passerar. Än är du kvar hos oss, ibland som ett kattformat tomrum som gör ont, ibland som ett positivt minne av en gosig katt som verkligen ville vara med oss, som låg på tangentbordet och som med självklar rätt ägde sina människor och deras uppmärksamhet. Vi fick 10 år med henne! Vilken tur vi haft!

Jag har inte ens kunnat skriva detta förrän nu. Och jag vet inte om alla orkar läsa.

Jättekramar, hjärtebarnen mina!

Nangen

No related posts.

Ur hästarnas perspektiv: balans mellan att få vara häst i en miljö och i sammanhang som är ”hästrätt” OCH samtidigt vara häst tillsammans med människan på ett sätt som blir rätt för ”tanten” eller ”farbrorn”.

På gården I, för ungdomarna: att ha balans med lagom mycket arbete kring hästarna så att ungdomarna hinner med annat viktigt som de också ska göra.

Vid ridning: att rida med vikthjälper på rätt sätt rätt och störa hästen så lite som möjligt genom att bl a vara i balans.

Vid hästföretagande: att ha balans mellan att använda (rätt) hästar för avel, att ha (rätt) hästar på träning, att ha (rätt) hästar för att kunna ha bra inackorderingsmiljö, att sälja (rätt) hästar och ha kvar (rätt) häst för ridning. Det är inte lätt att välja…

På gården II för bl a maken: att hitta nivån där det inte bara är hästrelaterade jobb som ska göras på gården. Skogen ska också skötas, ved fixas, andra hus underhållas, maskiner och fordon…

Att i Solididijobbet ha balans mellan externa uppdrag som drar in pengar här och nu och att satsa på de aktiviteter som (förhoppningsvis) ger pengar sedan.

Att ha balans i hur tid och energi nyttjas så att vi alla hinner njuta av tillvaron. Gärna tillsammans ibland men också med
”egen” tid för de olika konstellationer som vårt system består i.

Att ha balans i måendet. Jag längtar t ex ofta hem!

Det fascinerande med allt ovanstående är ju att det är saker vi kan välja hur vi vill hantera, vad vi vill göra något åt och när i så fall. Det är utmaningen med eget företagande, eller?

Nangen

No related posts.

Smällare skrämmer
För hästarna är nyfikna och de ville naturligtvis kolla in alla dessa människor som samlats igår. Smällare smälldes naturligtvis av ett antal yngre gossar, men det blev inte någon större oro. Hästarna ”stirrade till” ett litet tag, var uppmärksamma och spända men inga okontrollerbara rusningar skedde, tack och lov.

Djurintresse med konsekvens
Unga besökare vandrade också in på gården. De ville se hästarna på nära håll och fick då som bonus även träffa på Pumlan som grundligt hälsade på dem. Hon verkade tycka att det var trevligt. Mindre trevligt tyckte säkert mamman/pappan till en flicka att besöket varit eftersom det slutade i att hon snavade och landade i lervällingen. Hon var dessutom den enda som var klädd i kjol och strumpebyxor och fina skor… Tjejen verkade dock inte tycka att det var något bekymmer…

Att sköta hästar
Allt fler undrar också om de kan få komma och hjälpa till med att sköta hästarna. Det verkar vara stor efterfrågan på det även här, trots att samhället inte är så stort. Just nu är det inte ordnat så att det går men längre fram under våren/sommaren så borde det vara möjligt!

Snöpligt snabb brasa
Någon lång kväll blev det dock inte för de som smalats, eftersom regnet inte lockade… Så hästarna och vi blev kvar, med en brasa som bara blivit halvt uppeldad eftersom ingen eldvakt petat ihop den allteftersom. Det blev kvar material för nästan en helt brasa till.

Festmiddag
Själva gick vi mellan hästhagen och grillkåtan, där vi kunde sitta inne och grilla vår korv, trots vädret. Pommac med sugrör, grillad spiralkorv i skivor med Mangorajadressing eller senap/ketchup i halva Wrap-bröd var en kulinarisk upplevelse som vi inte haft förr. Hästarna fick nöja sig med lite Groov 125 samt sin hösilageboll, ett slick på sin salt och mineralsten samt vatten från sin 135 l Thermobar (ingen minibar där inte)…

Vit hund?
Första maj har också varit regnig, hela dagen. Men man kan leka i alla fall, verkar Pumlan (Ozuna) och Mána från Nangen ha tänkt, för de har busat så det står härliga till. Jag tror inte att jag sett hunden lika smutsig som idag… Lera och hästskit i vit päls…
Men ”hundfönen” gjorde under trots att jag inte duschade henne innan (se Cubilons foton så ser nu hur bra den är!). Det kändes liksom inte lönt eftersom det ju är en dag imorgon också då hon garanterat också kommer att rulla sig i eländet…

”Vårlig” planering
Maken kom ner efter att ha gjort sin traditionenliga musikerinsats på första maj. Han är trogen traditionen han, men lite ”otrogen” då han går i flera demonstrationståg… Vi hann med lite till planerande av hagarnas förläggning, var den framtida ligghallen borde ligga etc. Allt under ackompanjemang av vårljud… För storspovens karaktäristiska ljud, regnet och bäckens porlande när den förtvivlat försöker hinna med att få undan allt smältvatten gjorde ju att det ändå kändes som om vi var närmare våren, trots allt. Och det är väl vad denna helg på något sätt står för?

Nangen

Related posts:

1. Jaha, nu var det dags igen…

Ved värmer flera gånger
Vi låg lite efter i vedhanteringen pga hästarna (och annat). Eldningssäsongen vintern 2010-2011 borde helst vara förberedd med kapad, kluven, säckad och halvtorkad ved redan före jul och nyår. Långvedförrådet var välfyllt men vi hade bara gjort några kubik klara, så när hästarna verkade ha funnit sig väl tillrätta var det dags för lite värmande aktivitet.

Vi delar en ”riktig” vedmaskin med en annan familj, så det är faktiskt lättare än det låter att producera den ved vi behöver på båda ställen samt ett litet överskott för sämre tider eller försäljning. Säckning i småsäckar med frusna fingrar är inte det roligaste, men det sparar oerhört mycket arbete hemma. Kubiksäckarna kan vi inte använda där, då vi inte har tillgång till traktor, så vi använder mindre säckar som vi klarar av att lasta och trava. Lastbilen maken köpt är förstås till stor hjälp vid transporten. Så nu är även detta avklarat och maskinen gör nu nytta hos våra bekanta som började kapa och klyva efter påsk. Man mår bra när lagren är fyllda, eller hur?

Femtonspel…
Att flytta omkring alla fordon efter det uppslungade vägsystemet så att de inte skulle stå ivägen vid användningen av nästa har varit en utmaning bara det. Maken har pusslat, reparerat, flyttat fordon… och reparerat igen. Tur att han både är skicklig och tycker det är roligt. Men det är måttligt roligt när däcken exploderar med bilen fylld av flyttlass, men det är bra att det sker på gården, eller hur?

Att fördela alla flyttlassens olika saker, flytta om och försöka skapa fungerande miljöer, inte bara skapa förråd, har varit mitt femtonspel. Inte är det klart ännu, men på god väg. Fördelen med det är att vi flyttat in mer i gammelkåken. Vi närmar oss drömmen, även om den är lite dammig fn…

Den vita hästen
Vår pyreneerhund Pumlan (Cubilons Ozuna Ourse) har hunnit bli ett år, ha haft sin första löp-period, inskolats med hästarna så att hästarna nog tycker att hon tillhör flocken. Bästa kompisen där är Mána från Nangen, som hon leker med. Hon älskar Hedenäset, hästskiten, alla pinnar och grenar hon kan slita loss (och alla grannarna, tror jag).

Hennes raketfart med glädjeskutt när vi kommit fram på fredag kvällarna ger guldkant på tillvaron för oss. Hon trivs!
Hon trivs dock inte med att vara ensam och eftersom hon är en smart flicka så åtgärdar hon detta. Att ta sig ut genom fönstret, utan att öppna det först, tycker jag dock inte hon ska fortsätta med. Mina nerver, ni vet…

Hovslagare på besök
Vår hovslagare arbetade sig igenom alla hästarna, först de två herrar som står kvar på Galgbacken (Silfrintoppur och Helge från Nangen); därefter damerna i Hedenäset. Framför allt Mána firade detta med att vara extra livlig och skuttig i ”geggamojan” som blev ett faktum i takt med att snön tinade undan… det som göms i snö kommer upp i tö.
Själv gjorde jag en vurpa mitt i det ”roliga” när jag försökte mig på att vårborsta pälsarna. Inte kul kan jag lova.

”Inredning” till fågelbon?
Vårfällningen är nog inte riktigt rätt tajmad med fåglarnas behov av mjuk inredning till fågelbona, är jag rädd. Jag har fågelkvittret öka, men mycket av ”fluffet” har redan borstats lös. Men med både hästar och långhårig hund att fortsätta att borsta ska vi nog kunna ställa upp för några pippifåglar…

Det är på väg att bli vår!

Nangen

No related posts.

Iskall förberedelse!
Att skruva i extra isolatorer, dra en extratråd och vinterkoppla hagen mm när det är kallare än -30 grader kräver att man inte tänker efter om det är möjligt eller ej. Det är bara att göra. Men det hade inte varit möjligt utan att grillkåtan använts som värmestuga. Hade vi behövt gå in för att tina fingrar och nästippar, så hade vi inte gått ut…

Stona till Hedenäset!
När vinterhagen och ligghallen var klar åkte de fyra stona ner, tillsammans med Mána som ännu inte är avvänjd. Vinterkylan höll i sig, Thermobaren var försenad men kom till slut och halmen från halmbalarna fluffades upp och blev en härlig vintersäng för våra lurvtroll. Det värmde i hjärtat när vi såg att de verkade njuta!
Även vinterhagen fixades till, med snöröjning i olika vägar så att de skulle lockas att röra sig. Att traktorn fastnade lite hör väl till?

Snöras från taken!
Hästladan (som numera heter ”häst-loungen”) har numera plåttak (efter makens och sönernas arbete förra hösten) med en lutning som samverkade med tyngdkraften när kylan väl släppt och plusgraderna i mars lockade oss att tro att det var vår. Det enda vårlika var att snön rasade ner – på elstängslet… Om man inte är smart, får man göra om. Denna gången var det ungdomarna som fick jobba och kompensera min oförmåga att tänka långsiktigt. De drog nya trådar, skottade och stängde av den del av hagen där mer snöras kunde bli aktuellt – detta efter midnatt, alldeles för dåligt klädda då de bara skulle natta hästarna… Ansvarstagande och duktiga är de!

Hösilage-bollar är tunga!
Tekniken att lyfta fram maten till hästarna har utvecklats under vintern- från en ”skuffa och dra” med traktor och spännband till att maken anpassat balgripen till baklastaren. Men cylindern orkade inte riktigt, så lite fusk med spännband och sedan någon liten skuffning behövdes fram till att cyinderbyte skulle ske. Men om man skuffar så går det sönder… så nu behöver cylindern bytas av två orsaker. Det är ju bättre att samma sak går sönder på två ställen än att två saker går sönder, eller hur?

Det kommer mera…

Nangen

Related posts:

1. Att börja rida – vad behövs egentligen del I ?
2. Vad är väl en middag på slottet…
3. Vad månne detta bliva?

Jobbet har mestadels skett i 30-gradig kyla, och tagit all tid som har kunnat frigöras från studier, arbete mm.

Men nu närmar det sig! I helgen åker vi ner tillsammans med några ston. Vi lämnar killarna (Helge och Silfrintoppur från Nangen) hos AK och Mårten, de har det bra i hingsthagen med de andra unghingstarna!

Ligghallen var det sista vi fixade till, i förra helgen. Gott om utrymme och tjockt lager med kutterspån och halm kommer att ge en fin bädd att söka sig undan till- om de vill! De får en stor vinterhage med mycket andra ställen att söka skydd på vid ev oväder, men det är bra att de kan välja!

Hälften av halmbalarna är hemma på gården och alla hösilagebalar vi tror vi behöver, men 130 l Thermobaren har inte anlänt ännu, kanske imorgon?

Det ska bli spännande!

Nangen

Related posts:

1. Jaha, nu var det dags igen…
2. NÄR är det dags för inridning?
3. Nu drar det ihop sig…

Det är en sorts utmaning, som på sitt sätt fungerar som ett kedjebrev (eller som ett cocktailparty), där syftet är att till vänner och bekanta ge ”tips” på bra länkar, dvs introducera vänner till andra vänner.
Men det är ju inte tänkt att bara vara en ”länklista” utan att man får lära sig lite om de riktiga personer som finns där bakom, och förhoppningsvis bland dem hitta intressanta personer att utöka sitt nätverk med!

Reglerna ser ut så här:

A. Kopiera Awarden på din blogg!

B. Länka till personen som gett dig Awarden!

C. Berätta sju intressanta fakta om dig själv!

D. Välj sju andra bloggar som du vill ge Awarden till!

E. Länka till deras bloggar!

F. Lägg en kommentar i deras blogg att du gett dem en Award!

Så här kommer mitt bidrag: Jag är nog inte så intressant men lite fakta kan det nog bli i alla fall.
Sju ”intressanta” fakta om mig!

GÅTT OM GYMNASIET…
1. Jag har gått gymnasiet flera gånger, inte riktigt två år i varje klass, men nästan. Första året på Natur konkurrerades ut av föreningengagemang som gjorde att lärarna trodde jag drabbats av allvarlig sjukdom… Sedan sommarplugg för att kunna fortsätta på Samhälls åk 2 och den linjen fullföljde jag även i åk 3. Sedan ångrade jag mig, jag ville nog ha Naturbehörighet i alla fall… Så jag pluggade två års fysik, kemi och biologi hemma själv, deltog bara i labbar och tentade sedan under en vecka på våren av två årskurser i alla dessa
tre ämnen. Puh, jag drömde om uträkningar som aldrig blev klara.

VILDA-VÄSTERN EXPERT?
2. Under ett antal år hade jag nog läst ALLA vilda västern-pockets som utkom i Sverige och var helt uppdaterad med alla äventyr som ”Bill och Ben”, ”Walt Slade” med flera varit med om. Detta möjliggjordes av snälla släktingar som samlade ihop dessa på sitt arbete och lånade mig kassar fulla med böcker… Jag tänkte mig till och med en framtid som producent eller motsvarande för Bill och Ben som tecknad film (jag ritar ju som en kråka! eller som Kurtan, så jag kunde ju inte rita dem själv men någon måste ju hålla ihop produktionen, tänkte jag). Men å andra sidan läste jag ju massor av annat också, inklusive barnböcker och sagor!

KROKIG VÄG TILL YRKET
3. Jag är en ”konstig” doktor, med Samhällsvetarlinjen i botten efter ett alltför aktivt föreningsliv, därefter bl a Etnologi (folklivsforskning med samisk inriktning) vid Umeå universitet parallellt med finskastudier, även det på universitetet innan läkarutbildningen. Därefter blev kronan på verket specialistutbildning i psykiatri med psykoterapiutbildning med kognitiv inriktning och sedan chefs- och ledarskapsarbete på olika nivåer. Naturvetenskaplig bias? Njae. Flummig? Njae. Administrativt rätt OK om jag får skryta: jag vill göra skillnad och jag vill att det ska fungera!

SJÖHÄST PÅ BALKONGEN
4. Vi kunde inte ha hästar när jag var ung (yngre?), men jag lekte att jag red tillsammans med kamraterna. Vi (själva) hoppade över hinder, bytte gångart i sprången mm. Den enda häst jag fick var en torkad sjöhäst som blev min efter en resa i Italien. I vuxen ålder försökte jag mig på att rida på stallet i ridskolan, men tiderna var inte anpassade för ett liv som trebarnsmamma med middag, läxor, klädtvätt, skjutsa till barnens aktiviteter mm. När ridtid lördag morgon byttes mot en vardagkväll på bästa middagstid gav jag upp.
När barnen sedan blivit ungdomar och flyttat iväg började jag igen. Det blev deltagande i ridskola med islandshästar i utedrift. Jag föll pladask. Nu är jag ägare till 12 st med fyra föl på gång under 2010 -och en oerhört go´och rar pyreneertik!
De senaste åren har varit intensiva i kunskapsinhämtande i hästhantering mm. Snart kan jag bygga upp egen hästhållning!

BOGSERAD AV SOPBILEN
5. Jag har blivit bogserad av sopbilen (tillsammans med här icke namngivna kamrater) och den stannade vid varje tunna för tömning med oss efter på lina…. Vår hyrbuss hackade som om den hade fått ispropp på väg till Överkalix en kall vinterdag, så vi stannade medtrafikanter som hjälpte oss med T-sprit/motsvarande att hälla i tanken. Då gick bussen ett tag till, men avgaserna luktade lite annorlunda. Till slut så stannade vi en bil för att låna mobil (det var på den tiden bara arbetsfordon hade mobil) vilket var sopbilen. Den vänlige mannen vi stannade hade ingen mobil, men han trodde nog att fruntimmer bakom ratten var orsaken till vårt besvär, så han kommenderade fram en manlig chaufför och arbetade sedan med att försöka finna felet, för att sedan försöka bogsera igång oss mellan soptömningarna. Vi var dubbelvikta av skratt i baksätena, åt choklad som tröst och hoppades att ingen skulle se oss. Han fick ge upp, vi liftade till närmsta telefon och uthyrningsfirman ordnade det praktiska.
(Det var en klippt ledning från bensintanken till mätaren och en tom bensintank som orsakade motorstoppet, inte ispropp. Inte konstigt det luktade illa när vi hällde i t-sprit). Vi glömmer det aldrig.

KRYLBO
6. VI har haft Krylbo hemma under ungdomarnas uppväxt. Ni vet uttrycken sambo, mambo, särbo etc; krylbo betyder att det kryllar av andras ungar. Vilken glädje att ha sina egna ungdomar och deras vänner runt omkring sig! Visst fanns det utmaningar med att aldrig veta hur många som skulle äta middag just den dagen (ca 21.20-22 om vi var tidiga, jag vet att det var fruktansvärt…. roligt). Men att ha diskussioner kring matbordet, gå på restaurang tillsammans, få hjälp med att bära och trava upp veden, hjälpa till med plugget vb, skjutsa och hämta, föja med i deras utveckling mm är en gåva som vi inte har velat vara utan. Vi är
stolta att ha varit en del av krylbobarnens uppväxt också, inte bara våra egna guldklimpar! Fina ungdomar är det! Och kamraterna blev kvar fast just deras ”primärkontakt” bland våra barn kanske flyttat iväg.
Det blev tomt ett tag när de hade flyttat, men allt rör sig och de kommer ibland närmare under perioder, men på ett annat sätt.

MC GYVER PETTSON
7. Jag är gift med McGyver Pettson. Maken kan laga allt, bygga allt, konstruera allt, jag vet inte om det finns några gränser. Han kanske inte fixar det med tuggummi, gem och liknande som McGyver men med en svets kan man göra under… De hinder som finns är nog mest brist på tid och ork, förstås. Det finns ju även ett lönearbete som ska skötas, skogsskötsel, hästavel mm. Likheten med gubben Pettson med sin hatt och sin katt talar för sig själv

Kan man ha det bättre??

UTMANINGEN SKICKAS VIDARE
Jag skickar denna Award- utmaning till:

Galgbacken: http://galgbacken.blogspot.com/
Stall Isviken: http://www.123minsida.se/stall-isviken
Kennel Cubilon: http://cubilon.blogspot.com/
Elfmarkens blogg: http://www.elfmarkens.se/
Engelssons: http://engelsson.blogg.se/
Kennel Springcock/stall West: http://www.nordiq.net/springcock/index.htm
Norets islandshästgård: http://www.123minsida.se/noretsislandshastgard

Jag tyckte jag spred ut det väl, men när jag tittar efter som kan man se ett visst mönster… Kolla själva…

Länk till den som gav mig denna Award:
http://www.mammamuu-carola.blogspot.com/

Nangen

No related posts.

Extra tid behövdes det till en början, då resan med ”LastForden” inte kunda starta vid tänkt tidpunkt då den inte var färdigrepad… Det som verkade fungera när det var utanför bilen fungerade inte när den kom tillbaka på sin plats etc. Men skam den som ger sig. Inte maken i alla fall. Till slut kom han iväg, med fungerande motorvärmare, en startmotor som i alla fall ibland ville starta etc.

Resan har haft många etapper och lådor och pallar har lastats i och ur även under nervägen, eftersom det är dumt att gå tom när det finns behov av transport. Så föräldrar, bror, svärfar och svåger m fl har alla packat eller hämtat lådor från skilda delar av landet, utöver de ungdomar som bebor Lund men som skulle flytta ( en till annan lägenhet i Lund och två som flyttar ”hem”).

Utöver att vara en excellent mekaniker så var maken ensam chaufför och kartläsare under resan, som haft sina pyttesmå bekymmer: som t ex att inte vindrutespolaren fungerat så att han fått stanna och kasta snö på rutan med regelbundenhet (om det inte snöade) för att kunna få bort vägsalt som torkat in.
I Stockholm slog någon upp det låsta tankbilslocket under natten och slangade upp all diesel, så maken fick soppatorsk med minst en timmas extra arbete med att lufta allt efter att han hällt i reservdunken… Attans attans kan man säga.

Nervägen gick annars bra, han har haft lagom långa etapper och inte behövt köra för länge på dagarna utan raster mm och har haft bra boende ordnat hos släktingar bl a.

”Flygande avlastning skedde på en parkeringsplats vid Traryd så att min bror med familj fick de banankartonger som våra föräldrar med omsorg gjort iordning till lillebror i förskingringen i Olofsström (långt borta bor de!).

I Lund så flyttade först yngsta sonens prylar och han fick hjälp med att ordna upp det hjälpligt i lägenheten av andra sonen med flickvän, varefter deras packning och urlastning tog vid. Efter midnatt natten mot fredag var allt i lastbilden. När de började bli trötta kom olyckorna, med små skador, fall från lastbilen mm men inget allvarligt. Att manövrera in lastbilen för ”flyttläge” på gården var bara det en stor utmaning. Att rymmas är inte lätt…

Uppresan mot Stockholm gick bra och han passerade genom Stockholm i värsta trafikrusningen fredag eftermiddag med sin lastbil med alla filbyten mm. Skickligt! Jag är glad att jag inte var med just då, för stressigt Stockholmstempo är svårt att inte få magsår av i vanliga fall, med personbil. Att ta sig fram med lastbil kan jag bara inte föreställa mig hur illa det var… Jo, kanske…. Maken säger att han tom under en period hade funderingar på vid vilken fart lastbilen skulle kunna välta i tunnlar mm, då det är svårt att inte följa trafikrytmen… Men det gick utan en enda skåma!

Han fick behålla dieseln under natten (men han parkerade så det skulle bli trångt och dj-ligt om någon skulle försöka). Men plats nog fanns det för att ge bilen en dekoration, lite Stockholsmkonst, dvs grattiti på dörren.

Den var i alla fall mindre än de målningar bilen parkerad närmast honom hade fått, sa maken resignerat och körde vidare för att sedan råka ut för att ett av bakdäcken exploderade före Härnösand. Men det finns folk som kan hjälpa till med sådant och efter lite ringande hade han fått tag på en sådan firma, så det gick ganska snabbt att få reservdäcket på plats för fortsatt färd uppåt.

Sista biten innan han kom fram med lasset till Hedenäset var besvärligast, sa han, för det var så mycket snörök och han låg efter långtradare mm. Han var mycket nöjd att ha klarat av denna 360-mila resa ensam, med ett begagnat fordon som han repat till trafikdugligt skick och fått med sig allas bohag upp och ner utan problem. Men trött var (och är) han!! Jag fick köra hem till Gällivare och jag tror inte han ens funderade över var närmsta raksträcka mm fanns elelr hur långt vi hade kvar, han bara vilade och berättade sin reseskildring…

Jag är nog gift med McGyver Pettson (Pettson från gubben Pettson, han med katten Findus ni vet)… Det känns skönt att ha fått hem honom!

Nangen

Related posts:

1. Pumlan ett år idag!