Nangen Islandshästar » Ridning för ”dummies”

Vackert och lockande!

Nangen — Wed, 03 Feb 2010 18:54:33 +0000

VISST SER DET HÄRLIGT UT?
Ibland går det för fort för att man ska kunna urskilja hur det egentligen ser ut, i alla fall om man är nybörjare. Med tiden så blir man bättre på att se vad som händer, tröstade mina ”hästlärare” mig (inte bara ridlärare…). Men man kan snabba på processen litegrann! Här kommer två exempel!

GÅNGARTSSKOLA
Det finns en sida som är mycket bra som jag tror jag hänvisat till tidigare, men det skadar aldrig att upprepa det som är bra. Kolla bl a in Gångartsskolan på Landsberga islandshästar

SLOWMOTION
Hestafrettir är en isländsk nättidning som dessutom har vackra och intressanta film-inslag. Klart njutbart!Här är en video med avsnitt i slowmotion, där man antingen bara kan ryckas med och längta ut eller så fokusera och analysera vad man egentligen ser. i vilken ordning lyfts hovarna? samtidighet? rent? Njut i alla fall!

Nangen

Premiär!

Nangen — Sat, 12 Dec 2009 17:32:14 +0000

Nu har det hänt!
Maken har tidigare gått ett flertal kurser i hästhållning tillsammans med mig, allt från avel till hovarnas skötsel och sjukdomar mm. Han har troget mockat, borstat, kört transport, givit medicin, fodrat… ja, allt man behöver göra med hästar. Men han har aldrig ridit (annat än tvärs över en unghingst av misstag) och inte heller gått någon kurs där han praktiskt hanterat en häst. Han har däremot blivit utvald av en häst (Silfrun från Lia Gård) som bara väntar på honom…

Idag var det äntligen dags.
Dag 2 på kursen ”Hästens utbildning, från unghäst till tävlingshäst” var till skillnad från dag 1 inte enbart teori eller att titta på när någon annan gör något med hästen. Nu var det dags att praktisera på egen hand… eller häst med Mirjam Horn som instruktör och stöd.

Han hade första tiden, 09.00 på lördag morgon. Det var så tidigt att vi inte ens såg till husfolket på Galgbacken när vi kom dit en halv timma innan för att göra iordning hästarna. Men det är skönt med sovmorgon, tycker vi alla. Tjejerna som morgonmatade hästarna var där förstås, men även de såg trötta ut.

Däremot kom Mirjam i god tid och maken startade sitt pass med Jóra från Råken. Hon är fyra år och efter Sólfari från Oviksfjällen och under Jafna frá Bae. Hon har ett föl vid sidan och vi har inte påbörjat hennes inridning alls före detta, så han får ett ”oskrivet” blad, vilket Mirjam tycker är roligt.

Efter att kort inne i stallet övat lite på att få hästen att stå stilla, backa etc (mitt framför Bassi i sin box!) så går de ut på stallplan och gör samma övningar där. Jóra är en ganska nyfiken tjej som ”vill hålla på med något” mest hela tiden, så maken fick många tillfällen att öva hur man får henne att fokusera på honom (nu var det farbrorns timma, ni vet…). Det gick förvånansvärt bra för att vara allra första gången för dem båda.

Vid longering i volten, där maken klarade sig mycket bättre än vad jag gjorde senare under mitt pass, hade maken samma bekymmer som jag upplevt, nämligen att man behöver fler händer och det är krångligt som attan att hålla rätt på långa longerlinor´, så man inte trasslar in sig själv och hästen. Han undvek att ramla, i alla fall, vilket någon annan gjorde senare, undrar vem??? Inte var det hästen i alla fall.

När de väl kommit ner på ridbanan för att fortsätta med att öva precision i var hästen har sina fötter, gå och stanna, rygga, samt öva sidrörelser mm. Mirjam hade ”ramat in” ett område med bommar och koner där vi fick öva att leda hästen, få den att stanna och gå när vi ville och dit vi ville, utan att respektlöst knuffa eller stiga på oss (som ni förstår fick jag göra samma övning senare).

Mirjam instruerade i hur vi ska använd oss av piskan som förlängd arm för att ta på hästen (utan att den flyttade bakbenen) för att sedan göra just detta när tanten eller farbrorn ”knackade” med den på bakben eller skänkelläget. Maken och Jóra övade detta med gott resultat, men svårare var det att få Jóra att stanna inne i ”boxen”, fyrkanten i mitten.

Bilderna illustrerar vilka moment som de övade. För mer detaljerad beskrivning, se artikel skriven från Mirjams genomgång dag 1 på kursen.
Imorgon blir det fortsatt övning. Maken är nöjd och har fått blodad tand, tror jag….

Nangen

För att se bilderna i större format, klicka på dem eller välj ”View with PicLens”.

Stilstudie på Mirjam och Anette i volten

Nangen — Sat, 12 Dec 2009 15:56:11 +0000

Lördagen före Lucia var kursdag igen. Mirjam gav då individuell instruktion och hjälp till de som anmält sig även för den praktiska delen av kursen ”Hästens utbildning, från unghäst till tävlingshäst”.
Det hon förberett för dagen var bl a att gå igenom longering praktiskt utifrån utbildningsnivån på den häst och den människa som deltog. Helst skulle hästen longeras, inte människan…

Anette hade inga problem med detta och inte heller den häst som hon lånade för dagen, vilket syns på bilderna. Tydligt är också att koncentrationen hos damerna är det inget fel på, eller hur? (ursäkta, inte hos hästen heller, man ska inte vara orättvis…)

För att se större bilder, klicka på dem eller välj ”View with PicLens”.

Nangen

Kallt men vackert var det!

Nangen — Sun, 29 Nov 2009 23:40:04 +0000

Fortfarande syns solen, om än inte så högt över horisonten. 24 grader kallt och gnistrande snö, lurviga islandhästar och teori inne i stuga där vedspisen knastrar när den håller varmt till Lussebullarna och kaffet. (-27 i samhället)

Overall eller täckbyxor samt skoterskor och varma handskar och mössa är kloka val och om man inte har det blir koncentrationen kortvarig…

Nangen

Innan man är helt framme…

Nangen — Sun, 29 Nov 2009 23:35:39 +0000

Att rida in eller att rida till, det är frågan… Hästar är olika och det är inte ovanligt att deras beteende och personlighet blir mycket tydliga och behöver särskild hantering. Eller det de varit med om och de erfarenheter och utbildning de fått… Enklast är det att jobba med en oinriden häst, den är i alla fall inte fellärd, kan man uttrycka sig.

Mirjam säger att när hon uppmärksammar problem så brukar hon börja om från början, från ruta ett, för att försöka hitta en annan väg. Problemet kan vara en slarvig och otålig häst som inte ger sig tid att göra det tanten bett om på ett bra sätt utan hafsar iväg till nästa uppgift… Eller en lat hingst utan tryck, som är så snäll till vardags att han inte är tränad att ignorera stona, när de brunstar ”på tantens timma”…

Förhållningssättet är viktigt: Man måste försöka fokusera på vad hästen SKA göra, inte vad den INTE ska göra. Man måste träna på att få hästarna att fokusera, så de lyder.

Det innebär åter igen att hästarna aldrig får agera, däremot reagera på det som händer (inom vissa gränser) på tantens timma. Hon tränar dem fem dagar i veckan i ca 1 tim, där målet är att få hästen att göra det vi vill, när vi vill det och på det sätt/gångart vi vill, i det tempo vi valt.

Utbildningens alfabet
ABC ska upprepas varje dag, göras med alla hästar- oavsett utbildningsnivå- och man ska stanna upp där man ser att det finns ett problem fram tills dess det är löst. Då går man vidare i alfabetet.

A Gå fram
B Stanna/stilla
C Svänga/flytta

Detta ska göras i stallgången, när man leder hästen, tränar på marken, samt på hästryggen. Får man problem inom något område som t ex vid lastningen, är det sannolikt klokare att backa och jobba med ABC igen. Då kommer sannolikt lastningen gå som en dans senare.

Ju längre man kommer, desto större krav måste man ställa på fokus och absolut korrekt utförande. Det är inte samma krav på en unghäst som nyss påbörjat sin inridning som på en äldre dam eller herre i sina bästa år som borde veta bättre.

Nangen

Mer text kommer. Detta kompletterar texten som finns på Galgbackens islandshästars sida.
För att se bilderna i större format, klicka på dem elelr välj ”view with PicLens”

Att börja ha någon på ryggen

Nangen — Sun, 29 Nov 2009 23:30:23 +0000

Alla steg som gjorts fram till nu är för att förbereda hästen på att få en ”tant” på ryggen utan att bli rädd, att acceptera att följa tantens önskemål under den timma som är hennes, att ha skapat ett gemensamt språk mellan tant och häst som framför önskemålen så finkänsligt som möjligt samt att ha förberett hästen konditionsmässigt och muskelmässigt.

Att sitta upp och av
Att få någon på ryggen, stimulerar flyktbeteende och det är onaturligt för hästen att stanna kvar. Om den inte är trygg och litar på sin tant.
Att sitta upp i sadeln ska man göra från båda sidor. Detta för att träna både sig själv och hästen men också för att utrustningen mår bättre av det. Annars blir stiglädren olika långa…

Ta för vana att göra uppsittningen i etapper, både i början när du tränar in det men även senare om det trasslar. Om hästen inte står stilla, stanna upp i det läge du är och säg ifrån. Konsekvent ställa upp för tanten den här timman…

Börja med att hålla i tyglarna så att du har kontroll, om hästen skulle få för sig något. Sätt ena foten i stigbygeln, tag sedan ett tag i manen med andra handen, inte i sadeln för att få hjälp att komma upp. Annars kommer sadeln garanterat att glida och bli sned. Gör ett avstamp, stanna kvar lutad över hästen innan du svänger benet över för att sätta dig. Det sista för att inte dunsa ner på hästen.

Vid första ridningen
När sedan den lätta ryttaren sitter på, ska det fortfarande vara den på marken som ”sköter” ridningen, svs hästen ska gå med ryttare på ryggen men för hand! Den som sitter på ska vara så neutral som möjligt, utan att inverka utan bara ”åka häst”. Allt man tränat farm till nu ska repeteras, innan ryttaren försiktigt lägger till de hjälper som hästen då redan kan motsvarigheterna till utifrån annat kommunikationssätt från marken.

Att träna vidare med det basala
Sedan jobbar man vidare med att låta ryttaren bli den som förmedlar det man önskar av hästen. Hjälperna ska vara lätta! Det ska nästan vara som tankeläsning: ”jag tänker- hästen gör”.
Kraven ökar sedan successivt fram mot målet, som är olika för olika hästar, då alla har olika utgångslägen.

Målet är att hästen ska vara lösgjord, både fysiskt och psykiskt, vara lugn och mjuk samt lös i kroppen och lydig. Den ska kunna gå fram och stanna när ryttaren vill, svänga, göra skänkelvikningar, klara av skritt, trav och galopp samt vara förberedd för tölt.
Allteftersom ska man lägga till allt fler av hjälperna, i ordningen först de hjälper som de kan och sedan lägga till, i olika kombinationer allteftersom.

Det är därför som nästa ”gyllene regel” blir viktig: Ridning är att ge rätt hjälp vid rätt tillfälle FAST förutsättningarna hela tiden ändras.
Hästarna kommer inte att göra precis som man vill, men som tränare ska man kunna improvisera utifrån det som händer. Man ska försöka sätta hästen i situationer som lockar den att göra rätt. Och om man har en häst som är lite lat, helst bara vill äta, träffa brudar och softa lite, så måste man ändra sin träning utifrån det så man t ex stimulerar till mer energi och får dem att inse att på ”tantens” tid så måste man rycka upp sig… Ledarskap är viktigt. Och har man full koll på ledarskapet kan man tom ge lite godis vid vissa utvalda tillfällen, säger Mirjam.

Man ska naturligtvis välja hästar utifrån hur man själv är, då blir det lättare att göra rätt och vara konsekvent. Man ska ha en plan, en linje, för hur man ska agera med sina hästar.
”Jag har en plan, Sickan….”

Nangen

Mer text kommer. Detta kompletterar texten på Galgbackens Islandshästars sida.
För att se bilderna i större format, klicka på dem eller välj ”view with PicLens”

[View with PicLens]

Outbildad unghäst- på volt och ridbana

Nangen — Sun, 29 Nov 2009 23:24:06 +0000

Flytta hästen
Den som flyttar på en annan har övertaget! Därför går hästar (och tanter) i en ständig ”dans” om vem som flyttar på vem, i all vänskaplighet. Det sker genom de olika parternas position (framför, mitt för eller bakom öga/manke), var man är i förhållande till den andra partern, att nyttja hästarnas naturliga reaktionssätt att reagera på tryck med att flytta undan.

Om man befinner sig framför hästen, bromsar man den och man får den möjligen att röra sig bakåt. Om man befinner sig bakom manken är man i drivande position, dvs hästen kommer att vilja röra sig framåt. Detta ska man nyttja, dvs försöka göra det lätt för hästen att göra rätt. Det sker i volten t ex.

Om man vill kunna hantera hästen när den står still är det klokt att vara i neutral position, dvs stå vid manken.

Om man med hjälp av piska, rep som man svingar eller om man på annat sätt når skänkelläget på sidan så ber man hästen om att flytta bakbenen, dvs hela bakdelen. Detta underlättas om man först har böjt huvudet mot sig, dvs från den sida som hästen ska röra bakdelen. Att med piskan knacka lite på bakbenet mm motsvarar detta.

Att flytta på framdelen gör man genom att fösa/böja huvudet åt det håll man vill att hästen ska gå så att den tappar balansen om den inte flyttar fötterna.

Det är viktigt att omedelbart sluta med inverkan så fort hästen gör som man säger, dvs man tar bort obehaget. Det är belöningen, som ska göra att det blir lättare och lättare för varje gång.

Att leda
När Mirjan tränar att leda vid hand så har hon ofta med sig två piskor. Inte för att ”slå” hästen utan för att öka hennes räckvidd.
Hon använder den vänstra för att nudda vid hästens lår eller skänkelläge? för att motivera den att gå framåt vid behov. Detta ersätter att vara i drivande position.
Med den högra kan hon föra upp pisken framför hästen, antingen mot bogen eller högre upp. Detta blir då en ”bromssignal” som motsvarar att finnas i stoppande läge.

När hästen är uppmärksam på sin tant inne på stallgången, och klarar av att ledas utan problem, är det dags att börja med att träna in rösthjälperna. Det gör man bl a i longervolt.

Att longera
En lagom storlek på volt är ca 12 m. Mirjam föredrar repgrimma samt bett och träns, med longerlinan fäst vid repgrimman initialt, istället för att använda en kapson. I volten blir det särskilt viktigt med att göra rätt vid precis rätt tidpunkt och rätt position. Att använda sig av positionen för att driva eller stoppa vilket hästen kan, mer eller mindre, OCH att lägga till röstkommando direkt efter. Först det hästen kan, sedan direkt efter det hästen ska lära sig.

Hästen vid hand och handhäst
Att först kunna leda vid sidan, sedan att springa med hästen på samma sätt, är att få hästen att ”gå fot” och vara följsam mot sin ”tant”. Då har man kommit till att man tränar in ytterligare en av hjälperna, att koppla röst och beröring där sedan skänkel och tygel ska vara nästa hjälp.

Att ridas som handhäst är sedan ytterligare ett sätt att träna upp muskler, kondition och följsamhet utan att rygg mm belastas. Då har man den häst som inte ska ha ryttare utrustad med träns eller grimma beroende på hur långt utbildningen har gått. Den hästen får sedan följa med den vana häst man rider på, vid dennes manke, precis som när man springer bredvid. På det sätter kan man locka en häst som inte gärna vill röra sig eller komma ifrån andra hästar, att öva upp sin kondition och se att det är roligt. Det nyttjar ett naturligt beteende.
När man håller i grimskaftet ska man hålla i det på samma sätt som man håller i sin tygel, dvs man har både tygel och grimskaft i sina händer. enda anledningen till att inte göra så är om man har en unghäst som är oregerlig och kan kasta iväg. Då kommer den lugna hästen ett få ett ryck i sin mun, vilket inte är bra. Då bör man istället ha tygeln i en hand och grimskaftet i den andra.
Handhästgjord går också bra. Men om hästarna kommer lösa, ihopbundna med varandra kan det ställa till säkerhetsproblem. Därför föredrar Mirjam att ha den andra hästen i ett grimskaft istället.

Tygeltag
Att träna in ledande tygeltag görs ockå lämpligast för hand på marken. Man tar det ledande tygeltaget samtidigt som man föser hästen åt det håll man avser.

Nangen

Mer text kommer senare. Detta kompletterar texten på Galgbackens islandshästars sida.
För att se bilderna i större format, klicka på dem eller välj ”view with PicLens”.

Outbildad unghäst- inne i stallet

Nangen — Sun, 29 Nov 2009 23:19:28 +0000

Den gyllene regelnDet är ett onaturligt beteende vi ber hästarna om. Därför är det viktigt att åtminstone vara konsekventa i det vi begär, så det blir förutsägbart. De första steget är enkelt, tyckte Mirjam. Det gäller från ruta ett och framåt:
Det finns 24 timmar på dygnet. Under 23 av dem får hästen göra vad den vill, vara med kompisarna, både reagera OCH agera på det som händer. Men den sista timman, den enda ynkliga timman per dygn när hästen ska vara med ”tanten” då ska fokus helt vara på ”tanten”, ingen annanstans.

Hästen får reagera när något händer, men inte agera. Det finns ingen tydlig gräns mellan dessa två, utan den är subjektiv, men Mirjam hade några få regler:
* Inte flytta fötterna
* Inte sänka huvudet

Man börjar enkelt och trappar sedan upp med nedanstående saker, när det fungerar. I alla lägen ska man försöka göra det lätt för hästen att göra rätt. Rätt sak vid rätt tidpunkt även när omständigheterna förändras, säger Mirjam ska vara ledtråden för en bra hästutbildning.

När man arbetar med hästarna ska man vara ganska stilla. Om man visar sig lugn och trygg och inte rör sig oroligt och med stora gester så får hästarna det lättare att stå stilla och blir också lite mer lyhörda.

Hantering
Man ska kunna borsta av hästen ordentligt, ta på den överallt, kunna lyfta på hovarna mm utan att det trasslar. Hästen ska stå still och samtycka, dvs ledarskapet är det viktiga. Upprepa på hästvänligt sätt, dvs gör det enkelt för hästen att göra rätt, tills det fungerar. Glöm inte att göra allt på och från båda sidor.

Lyfta hovar
När man lyfter på hovarna tar man bort hästens möjlighet att fly. Det är därför inte konstigt att hästarna inte vill vara med om det om de inte är trygga.

Ett tips för att kunna träna hästen att lyfta hovarna är detta: ”Sätt ena handen mot antingen manken eller höften, för att lite senare kunna ”putta” på hästen så att den blir lite i obalans. Med andra handen greppar du benet och låter handen följa benet nedåt mot hoven. När du är nere så ”puttar du” ifrån dig så att hästen tillfälligt kommer i obalans och då lyfter du hoven.” Det låter enkelt, vi får se om det är det!
Hoven ska inte bara kunna lyftas utan också dras fram, bak, åtsidan och sedan även in i ”hovslagar”-läget mellan benen på ”tanten” (inga feltolkningar, tack).

Rädd om öronen
Om hästen är rädd om någon del, t ex öronen som Járnsaxa inte gärna låter någon beröra, så behöver man inte ”provocera” genom att tvinga sig på, utan istället i början hitta sätt som gör att det inte blir ännu mer otäckt. T ex genom att öppna grimman så att man inte behöver dra grimman över öronen utan istället börja med att trä den över mulen, efter att ha stängt under hakan. En repgrimma är inte fel att använda i ett sådant läge.
Men därefter behöver man sakta närma sig det område som inte är OK försiktigt försiktigt och successivt göra det ofarligt och kanske tom något som är OK. Mirjam har inget problem med att i vissa faser använda godis- någon gång för att komma över det värsta.

Stå still i stallgången
Att stå still när tanten är med är viktigt, både inne och sedan ute. Det är viktigt att vara konsekvent och säga ifrån vid minsta lyft på hovarna, eller för all del om de sänker huvudet mm. De lär sig snabbt då. Att låta grimskaftet ligga över ryggen för att inte vara en riskfaktor på golvet är klokt.

Ha hästen vid hand
Att kunna leda hästen från båda sidorna är viktigt. Hästen ska kunna ”gå fot” utan att ”tanten” måste dra eller att hästen drar.

Detta är inte helt enkelt. Mirjam brukar inte börja leda fölen eller de ”unga” unghästarna utan försöker arrangera så man kan fösa dem dit man vill. De ordnar sk fångstfälla, med trattformade avgränsningar så att man kan låta hästarna springa in i stallet för att sedan fösa in dem i en box. Där inne kan man lirka med dem så man till slut kan sätta på dem en grimma inför ev verkning, vaccinering mm.

Om man märker att man efter något speciellt sto har skygga föl som är svårledda även när de blir äldre, så kan man sätta på dem en fölgrimma och fästa den i en gjord på mamman. Då får de springa tillsammans med sin mamma med sitt huvud vid hennes mage. På det sättet blir de mer van vid fenomenet att ledas via tryck från grimman. Men på ett naturligt sätt.

Att sätta i bett
Bettet ska vara placerat så att käkens smalaste del (midjan) och bettet ligger på samma ställe. Då blir det mindre risk för att tungan ligger ovanpå bettet. När unghästen ska få bettet i munnen första gången så är det otäckt. Deta mildras genom godis, att få något gott direkt när man sätter i bettet samt att hästen får stå och tugga med bettet kvar i munnen när hästen får äta havre eller liknande från en hink. Detta upprepas med lite havre någon gång, därefter sätts även huvudlaget på.

Tygelkoppling
Under tränset ska repgrimman sitta kvar, tycker Mirjam. Detta för att det är repgrimmans tryck som är signalerna till hästen till en början, inte bettet. När man sätter på tygeln ska den krokas fast i repgrimman genom bettringarna. Det blir då en liten markering av tryck också i bettet som sedan successivt ökas så att det är där den dominerande inverkan sätts in. Då behöver man inte repgrimman under längre.

Att sadla
Då behöver man en medhjälpare till en början. Medhjälparen ska stå på samma sida som den som gör något med hästen av säkerhetsskäl. Lägg upp sadeln lite högre än den ska vara initialt, om hästen kanske bockar. Dra den sedan bakåt på plats. När du går runt, föreslår Mirjam att du håller i sadeln så att den inte far i golvet. Justera vojlock eller schabrak så den ligger rätt, Dra försiktigt åt sadelgjord. Kom ihåg att dessa moment är emot hästens natur, det kan kännas som rovdjur på ryggen mm och kan utlösa reaktioner av oväntat slag. Lyft upp stigbyglarna så de inte kan fastna eller skrämma hästen.

Innan man sitter upp på hästen så brukar man låta hästen testa att få belastning på ryggen genom att låta någon hänga på sadeln. Börja inte med det förrän hästen inte längre tycker det är otäckt att ha sadel på ryggen.

Att stiga upp och stiga av
Om inte hästen står stilla när man säger till så har man problem. Därför måste man förbereda detta. Att kunna stå still är väldigt viktigt!

Nangen

Mer text kommer senare. Detta ska kompletterar texten på Galgbackens islandshästars sida.
För att se bilderna i större format, klicka på dem eller välj ”view with PicLens”

Från unghäst till tävlingshäst – teori

Nangen — Sun, 29 Nov 2009 23:11:58 +0000

Söndagen den 29 november samlades ett antal påbylsade islandshästintresserade för att delta i en clinic som Mirjam Horn höll om ”Hästen sutbildning- från unghäst till tävlingshäst” hos Galgbackens Islandhästar. Det var kallt, -24 grader som värst, men det hindrade inte alla att intresserat titta och lyssna på Mirjam när hon både berättade om VAD vi skulle få se och sedan visade HUR, på stallgången samt på ridbanan.

En del annan roligt och nyttigt kunnande bjöds vi också på, t ex hur man kan träna ”inkallning” på hästar genom att ropa på dem tills de kommer och då belöna…
Också hur man genom en ”blottartest” kan hitta rätt nivå av nyfikenhet kontra fräckhet hos hästar. De ska nämligen reagera och springa iväg om de blir skrämda av en presenning som fläks upp som en blottares rock. men de ska stanna efter 10m och sedan komma tillbaka. (Man måste kunna få bort den utan att nästan behöva slå efter dem…)

Stark kvinna
Mirjam Horn är en förebild på många sätt. Framför allt så är hon ett exempel på en kvinna som inte väntar på att bli uppbjuden. När hon ser något som hon vill göra, ett mål som hon vill nå, så sitter hon inte och väntar på att bli uppbjuden. Nej, hon tar tag i det aktivt och gör något åt det!

Ett exempel som vi fick lyssna på var hur det kom sig att hon började med att träna unghästar. Hon tog själv initiativet, kontaktade några av de bästa tränarna i Sverige och berättade vad hon ville och sedan var det igång!

Det har sedan inneburit en karriär där hon bl a varit stallchef hos Johan Häggberg och genom sitt och Johans arbete fått Askur från Håkansgården till världseliten – och sett till att han stannat där på högsta topp i många år! Ett eget företag hade hon parallellt med detta där hon gjorde det hon tycker är allra roligast (i hästvärlden), dvs att träna unghästar.

Och det är det hon nu ska försöka lära oss, trots att det INTE var att hålla kurser som var hennes favoritsysselsättning!

Innehåll under dagen
Hon gick igenom vad man ska lära sig när man gör unghästprovet i SIFs regi, vilket hon förstås själv har genomgått, utöver andra hästinriktade utbildningar. De olika faserna som hon ville exemplifiera är också de rubriker som jag satt på de olika artiklar som finns på sidan. Under varje rubrik finns en del av de bilder jag tog innan kameran och mina fingrar blev för kalla. Det innebär att den sista rubriken, ”En nästan färdig häst” som skulle vara det mål som man strävar mot.

Innan man börjar…
NÄR?
På Island har man traditionellt börjat med inridningen sent. Det beror bl a på att hästarna har stora utrymmen att röra sig på och träna upp musklerna rätt genom fri aktivitet, ströva med flocken för att hitta mat. Inte blir de handmatade och fräcka heller, utan de är snarast lite vilda och skygga inför människorna.

Här i Sverige ser det annorlunda ut, med mindre hagar med mindre yta att ha aktivitet i. Dessutom får hästarna gott om föda utan att behöva jobba för det, så de behöver inte ströva för födosök. Följden blir rundare hästar med mindre muskler… Men med vana vid människor.

Det finns inget självändamål i att vänta i fem år om det inte ger en mer musklad häst, då är det bättre att börja träna vid tre år, men försiktigt utifrån varje hästs förutsättningar. Därför börjar man i Sverige ofta med inridningen tidigare än på Island- det är andra förutsättningar.

FÖRUTSÄTTNINGAR
Är hästen frisk?
Har den lagom hull?
Har den kondition?
Alla andra förutsättningar för en glad och nöjd häst ska också finnas förstås.

Om inte hästen mår bra och har goda förutsättningar, mentalt och fysiskt, kommer inte hästens utbildning att bli optimal! Detta är en av de första saker man tittar på vid unghästprovet. Och något Mirjam säger är ett MÅSTE när man ska rida in unghästar.

Hur ofta och länge?
När Mirjam tränar unghästar, tränar hon dem i 10 veckor, fem dagar i veckan ca en timma max i taget. Allt naturligtvis efter förutsättningar och mående.

Detta startar hon med på hösten när de är tre år för att sedan låta dem vila till våren då det är dags för en andra omgång med repetition, dvs när de är fyra år. Då kanske man kan börja förbereda för töltsättning också?

Ridustrustning
Ridutrustningen har ett särskilt avsnitt på unghästprovet. Att rida in en häst innebär att man gör något onaturligt med hästen som kommer att utmana dem som flyktdjur. Att ha ett rovdjur på ryggen är skrämmande… Därför måste utrustningen (och arbetssätt förstås) präglas av ett säkerhetstänkande. Utöver det måsten den vara skonsam mot djuren. Den ska vara hel, mjuk och passa, så att hästen inte får skavsår eller att något brister vid fel tillfälle.

Vad hon startar med kommer i nästa artikel!

Nangen

PS Mer text i de andra artiklarna kommer jag att skriva sedan, liksom att redigera och plocka bort lite bilder, men jag lägger ut bilderna redan nu för att komplettera texten som finns på Galgbacken-bloggen.

För att se bilderna i större format, klicka på dem eller välj ”view with PicLens”.

[View with PicLens]

Att börja rida – vad behövs egentligen del I ?

Nangen — Fri, 02 Oct 2009 00:38:46 +0000

En lagom liten snäll häst med utrustning som passar, en ridskola eller en ridlärare som kan inse att det är PÅ ANNAT SÄTT fast förstås likadant när man ska lära sig detta som vuxen, lite planering om vilka kläder och skor man har på sig samt en hjälm behövs.

En lagom stor/liten snäll häst är väl en bra beskrivning på en islandshäst?!

Hästens utrustning berör jag inte nu, det kommer dessutom ridskolan ansvara för till en början, både att det finns samt att man använder den korrekt. Jag tyckte länge att det skulle vara värt Nobel-priset om jag en dag skulle kunna få på tränset rätt (det hästen har över huvudet som sitter fast i tyglarna ( = ”kopplet”) och i det som hästen har i munnen, bettet, utan att vrida och vända på det och försöka på alla felaktiga sätt som bara går innan jag av en slump lyckades. Men till slut gick det! Så ge inte upp!!

Men det är viktigt att välja en bra ridskola eller ridlärare, och även gärna rida i en vuxengrupp där fler har samma behov av annorlunda pedagogik. På vilket sätt skiljer det sig då?

Innehåll
Det man ska lära sig är likadant, dvs hur man på ett säkert och klokt sätt samarbetar och kommunicerar med hästen så att den gör vad man vill.

Pedagogik
Men som vuxen GÖR vi bara inte, med den självklarhet och förtroende som bara ett barn har. Vi vill också förstå och hinna tänka och då hinner vi dessutom ibland oroa oss lite. Det kanske inte är för att falla av, men i alla fall för att inte lyckas; (”vad var det nu hon sade igen, jag förstår inte…”). Prestationskraven har ofta tagit ett större utrymme i oss när åren kommit. Så ridläraren måste vara utrustad med lite mer tålamod och en lite annorlunda pedagogik.

Kläder
Egen utrustning är viktig för säkerheten men det är inte nödvändigt med en massa ryttarkläder och liknande till en början. Byxor eller jeans är helt OK, bara de inte är FÖR tajta. Man måste ju kunna ta sig upp på hästen och sitta bekvämt… Längre fram kanske man vill ha byxor utan söm i grenområdet för att slippa skavsår där samt ha kläder som har skydd på vissa områden.

Tröjan ellar jackan bör inte vara för bylsig, säger alltid ridlärare. Det är för att de ska kunna se hur man sitter på hästen, dvs hur sitsen är på enklaste sätt. Det är viktigt hur bäckenet är vinklat, om man svankar eller ej mm och det är en av de första sakerna som lärarna brukar jobba med (de slutar aldrig med att kommentera den, var så säker på det). Handskar är bra att ha så att men inte får ”rep-bränna” eller fryser för mycket om händerna.

Är det kallt så försök se till att öronen i alla fall blir skyddade, om inte mössan ryms under hjälmen. Det går utmärkt att rida med skoteroverall eller andra täckbyxor /motsvarande.

Skor
Skor eller stövlar med hård sula och låg klack är också ett måste. man bör INTE ha tygskor eller skor utan klack, eftersom det då inte finns någonting som hindrar foten från att glida fram i stigbyglarna (det man sätter fötterna i). Man bör inte heller ha på sig något man kan fastna i.

Hjälm
Hjälm som passar MÅSTE man ha. Ibland får man låna av andra eller skolan, men den måste passa. Om den kan hasa ner mot näsan du snabbt nickar till, så är den för stor. Hjälmen ska alltid vara fastspänd under hakan.

Man behöver också ha med kunskap om hur hästar reagerar, hur de beter sig samt grundläggande ordningsregler i stall/ridbana/kring hästarna.
Naturligtvis så är respekt för och omtanke om dessa djur också en god förutsättning att ha med, innan man sätter sig på deras rygg och begär att de ska bära en i både uppförs- och nedförsbackar.

Forstättning följer…

Nangen