Nangen Islandshästar » Island

Sanningen om hästpesten

Nangen — Wed, 08 Dec 2010 17:16:13 +0000

Isländska myndigheter via MAST har på sin hemsida publicerat en sammanfattning av vad man nu vet om den sk ”hästpesten” som drabbat Island under 2010.

Ny smitta
Man har dragit slutsatsen att denna smitta inte funnits på Island tidigare bl a på grund av att i princip 100% av de hästar som smittades insjuknade. Det tyder på att det inte finns någon motståndskraft bland hästarna som grupp.

Dessutom har man kunnat isolera själva bakterien och jämfört den med andra tidigare bakterier man funnit vid sjukdomsutbrott på Island. Bakterien skiljer sig från alla de andra, vilket stödjer hypotesen att den är helt ny för Island. Inget virus har kunnat påvisas i alla proverna.

Kvarkasläkting men INTE kvarka
Streptococcus equi är bakterie-huvudgruppen som de båda sjukdomarna ligger under. Underarten som ger kvarka heter (Streptococcus equi) subsp Equi medan den sk hästpesten orsakas av underarten zooepidermicus.

Lång sjuktid och nya återinsjuknanden
Det är först nu som det har lugnat sig någorlunda. Inkubationstiden varierade mellan 1-4 v och sedan har hästarna haft symtom mellan 2-10 v, vanligen 4-6 v. Som sämst blir det ca 14 v, dvs drygt tre månader! Att alla vuxna ska hinna bli friska tar alltså tid!
Men fölen som föddes under våren och sommaren insjuknade under senare delen av sommaren och början på hösten. De håller på att tillfriskna nu.
Dessutom har man sett att det går att åter bli sjuk igen i samma bakterieinfektion även efter man tillfrisknat! I deras rapport står att det verkar som om det inte slår lika hårt nästa gång, dvs att det sannolikt är så att immuniteten håller på att byggas upp, även om det tar tid.

Allvarliga skador
Sjukdomen i sig har mestadels varit relativt ofarlig. Det har bara varit några dödsfall, orsakade av komplikationer till sjukdomen. Hästarna tillfrisknar helt, enligt rapporten.
Det som komplicerat för varje hästägare är att sjukdomen var mer kronisk än man brukar förvänta sig, upp till 10 veckors duration av symtom finns beskrivet.

Det allvarliga är skadan på hästindustrin och turistnäring mm.
”Pesten” hade lång inkubationstid och milda symtom till en början. Island har många hästar som rör sig över hela landet, deltar i tävlingar, tränar tillsammans mm. Det innebar att det blev en epidemi och drabbade hela Islands hästbefolkning. Och det får i sin tur konsekvenser!

Träning, tävlingar, uppvisningar, betäckningar, ridskola, ridturer mm blev inställda under lång tid. Många människors näringsverksamhet fick en allvarlig knäck. Hästexporten ställdes in. Inget Landsmót kunde arrangeras och många turister avbokade sina resor… Människorna på Island behövde inte ytterligare påfrestning på ekonomin, efter finanskriser, vulkanutbrott mm.

Hur undvika smittspridning?
Nu är exporten igång sedan 14 september. Det som gäller är karantän i 30 dagar innan avresa. I Sverige finns det hästar som sannolikt har haft med sig denna infektion när de anlände tidigare under våren, innan exporten stoppades. Men de har tillfrisknat och någon större smittspridning i Sverige verkar det inte ha varit.

Det är dock viktigt att alltid följa säkerhetsföreskrifterna för att förebygga smittspridning, både förebyggande och när man misstänker sjukdom.

Jag som inte är ”född i ett stall” tycker att det är bra med sådana checklistor och också att man informerar om vad som faktiskt gäller vid ev smitta, så att man kan se till att stämma i bäcken…

Nangen

Myter om mat?

Hygien kan förkorta sjukdomstiden

Nangen — Mon, 21 Jun 2010 19:09:44 +0000

I Vidskiptabladid skriver man om vad man kan göra för att minska smittspridningen och vad man tror att denna sjukdom orsakas av. Hästhostan, eller som den kallas på Island ”Hästpesten”, har drabbat hela den isländska hästbesättningen.

”Vi tror fortfarande att det är ett virus som är den underliggande orsaken hästen feber. Det är dock klart att det i sjukdomsbilden finns streptokocker som orsakar allvarliga symtom och de är också smittsamma.

Man berättar att smittan kan spridas inne i stallmiljön, i strö mm och till och med föröka sig där.

Man rekommenderar därför alla att inte ha hästen inne om det inte absolut behövs (dvs minska luftburen smitta), att mocka ut ordentligt och desinficera stallet (minska totala antalet virus/bakteriepartiklar i miljön).

Experiment har utförts så att man minskat infektions-belastningen på detta sätt och det har visat visat framgång. Det är möjligt att förkorta sjukdomstiden, säger Sigrid Björnsdóttir som är chefsveterinär på Island i tidningen.

Följande citat är från www.headshaker.eu som INTE beskriver ”Hästpesten” utan hur ett annat virus ger sätt ”ofarliga” symtom primärt som man inte uppmärksammar och hur det kan öppna dörren för sekundärinfektion och hur symtomen då kan se ut. Det står också att själva grundvirusinfektionen ofta läker ut relativt snabbt, men om man fått sekundärinfektion med streptokockerna så kan det förlänga sjukdomstiden markant.

”The clear secretions are laden with high numbers (titres) of infectious virus. As infection progresses, the nasal discharge becomes thicker and white in colour. These latter secretions often dry as crusts around the nostrils. Nasal discharge can become mucopurulent (thick, opaque and yellowish) with secondary bacterial infections e.g. Streptococcus equi ss zooepidemicus.”

Nangen

No related posts.

Föl föds med hästhostan på island

Nangen — Mon, 21 Jun 2010 18:21:55 +0000

I ”Vidskiptabladid” på nätet kan man läsa att det finns beskrivet att föl föds med det som på Island kallas för häst-pesten. Man beskriver i artikeln att det föddes föl på Blesastöðum 1a som tydligt var svaga när de kom fram och fölet började hosta snart. Det behandlades med penicillin och blivit pigg och livlig på tredje dagen. Man beskriver även att det finns föl i Skagafjörður som fått hosta under den andra dagen i livet.
Sandra Marin på Efri-Mýrar har också sett föl som visat symtom mycket snabbt efter födelsen, men som ändå har mått relativt bra och inte drabbats av feber.

Även utegående hästar drabbas, inte bara de som står i stall. De åringar som togs från sina mödrar under vintern har särskilt varit utsatta för att utveckla feber.
Ännu har man inte hittat orsaken till denna sjukdom och man kommer att fortsätta att ta prover från hästar för att försöka hitta orsaken till ”pesten”.

Nangen

Hästexport från Island vilar hela sommaren

Nangen — Mon, 21 Jun 2010 16:58:18 +0000

I ”Vidskiptabladid” kan man på nätet läsa att Gunnar Arnarson rekommenderar att hästexporten från Island fortsätter att vara stoppad åtminstone fram till augusti månad 2010. Gunnar Arnarson är en välkänd häst-exportör som transporterar huvudparten av hästarna som reser från Island till kontinenten. Han säger att det är för riskabelt att föra ut hästar som eventuellt är smittade, då hästarna kan få feber och ytterligare försvagas i den nya livsmiljön.

Kan skada islandshästens rykte
Gunnar Arnarson säger i artikeln att han föreslår att man ska vänta och se åtminstone till i augusti, innan man åter börja med exporten. Faktum är att de flesta av alla hästarna på Island är sjuka och kommer att fortsätta att vara det ytterligare några veckor. Även om inte sjukdomen är farlig, så kommer det att skada islandshästens rykte om hästar som inte är friska anländer till andra länder, med de konsekvenser som det kan ge.

Ingen häst ut ur Island efter 8 maj
Det är värt att nämna att ingen häst har flyttats från den åttonde maj. Fram tills dess hade 465 hästar flugits ut till tretton länder, vilket är något lägre än samma period förra året, då man hade exporterat 487 hästar. Den totala exporten förra året var 1.589 hästar.

I vanliga fall är sommarmånaderna en rätt lugn period utan så stor export. Den ekonomiska skadan blir därför mindre än om detta hade skett under hösten eller vintern. Detta kommer dock att påverka den totala exporten som blir mindre än tidigare år.

Nangen

Ett fönster mot Island…

Nangen — Thu, 10 Jun 2010 18:45:22 +0000

Äntligen lite bilder klara!
För att se bilderna i större format, klicka på dem eller välj Show with PicLens. Fler kommer, misströsta inte!

Nangen

Kollo för 45 killar (9 juni)

Nangen — Thu, 10 Jun 2010 16:44:10 +0000

Idag är det grått men uppehållsväder och rätt så blåsigt. Vi var glada för att vi hunnit med resan till Thingeyrar igår, så att vi kunde njuta av miljön.
Efter frukost var det dags för resa ner till revisorn för påskrift av papper inför ansökan om isländskt aktiebolag mm. Det var mååånga underskrifter som behövdes, flera dokument skulle vara i fyra kopior mm. Embla lekte snällt ute i väntrummet vid Lego-bordet.
Därefter gjorde vi en kort handlingssväng innan vi återvände till Efri-Mýrar (uttalas efri-mirar).

Kvistur frá Skagaströnd-ägarbesök på gården
Lunchen bestod av bl a gårdens specialitet, ägg! När Sandra sedan lade Embla för att sova middag, kom det besök. Det var Sandra och Raggis bekanta, bl a uppfödarna och ägarna till Kvistur frá Skagaströnd. Diskussionen gick i huvudsak på isländska, och avelsintresset var stort kunde vi förstå av det som Sandra översatte. Bl a blev de tillfrågade om de ville nyttja en betäckning av en riktigt bra hingst som de själva hade fått tilldelat men inte hade ett lämpligt sto till. Så Sandra och Raggis huvud blev fullt med funderingar. Egentligen hade de tänkt ut/bokat in betäckningar för de ston som var aktuella redan. Det är ändå ett trevligt problem, tyckte både Staffan och jag.

Raggi väljer träningshäst
Efter att de lämnat gården, skulle Raggi ut till en näraliggande gård för att hjälpa ägaren att välja ut vilket sto från hans stoflock som var lämpligt att rida in. Raggi skulle sedan jobba med det under sommaren. Staffan och jag följde med. Vi passerade bl a gården Rödull som man ofta kan se hästar utannonserade ifrån. Gården vi besökte hade både får och hästar. Vi såg också en ko samt höna. Raggi berättade att en normalbesättning av får är ca 400 st per bonde här på Island. Hästarna födde han upp som köttproduktion, dvs flertalet hästar äger han endast ca ett år. De hyr in hingstar som då betjänar alla stona i flocken. Men nu ville ägaren ha en ridhäst att använda för att driva hästarna med vid behov.
Raggi valde ut en rätt så fin fux, som kommer att vara på Efri-Mýrar från juli.

Skipting ”brallar runt”
Efter hemkomsten lade jag mig på sängen en stund, men ganska snart kom Sandra in och gjorde oss uppmärksamma på att våra ston som stod i hagen framför sovrumsfönstret riktigt busade loss. Det såg nästan ut som om Skipting brunstade… Hon står ju så att hon ser den snygge Maur från Fornhaga II på andra sidan uppfartsvägen.

Hingsttransport mm
Lamm-middagen som Sandra hålli på att förbereda till idag fick skjuts upp, för att både Sandra och Raggi fått andra uppgifter som de måste göra. Sandra ska träffa sina ”Knapamerki”-elever inför avslutningen och de skulle ordna något festligt efter det. Raggi skulle skjutsa alla hingstarna till det hingstbete som de bokat in sig på för sommaren. Där ska det gå 45 hingstar tillsammans! Häftigt!
Staffan följde med och de drev in dem och fick med dem alla i transporten så de behövde bara åka en gång. Jag stannade kvar och ”pillade” med datorn så att något skulle kunna läggas ut på webben… Efter en dusch såklart…

Planering för kommande uppbrott
Nu är herrarna tillbaka och ska börja laga köttfärssås och spaghetti! Imorgon kommer att bli vår sista dag. Raggi har också tagit på sig ett jobb som gör att han måste vara hemifrån i några veckor så det bli avskedsdag även för honom imorgon… Sandra och Embla kommer dock att få sällskap av en tjej från Finland som ska jobba här under sommaren.
Resan börjar närma sig sitt slut för denna gång…

Nangen

Svart sandstrand och drömstallet (8 juni)

Nangen — Wed, 09 Jun 2010 20:53:35 +0000

8 juni bjöd fortfarande på strålande solsken. Sandra kommenterar ofta att vi haft otroligt tur med vädret, så här bra brukar det inte vara vid denna tid. Vi har packat efter hennes råd, så vi har mer långärmat, lager på lagerkläder, stövlar mm i väskan än kläder anpassade för fin sommar! Men det kanske svänger snart så det är nog bra att vara förberedd.

Ett framtida Ehf
Gårdagkvällen hade avslutats med att vi diskuterat hur vårt fortsatta samarbete skulle kunna utvecklas och denna dag började sedan efter frukost med ett besök hos en revisor som Sandra och Raggi rekommenderar. De hade hjälpt oss att boka tid och Sandra följde med som tolk och klok person. Nå nu förbereder vi att starta ett isländskt aktiebolag, ett Ehf… Alla papper är inte klara, vi ska förbi imorgon för påskrift av en del och sedan kommer Lena som hon heter att lotsa oss vidare. Spännade!

Isländska hushållningssällskapet?
Därefter gick vi in till den organisation som bl a håller i Worldfengurregistreringarna. Det verkar lite likt Hushållningssällskapet på beskrivningen av vad de gör. Där träffade vi en av de trevliga människor som varit med på middagen i fredags, Anna-Margareta. Sandra hade med sig chipmärkningspapperen och Árvakur och Alsvidur blev införda i Worldfengur på en gång!! Årets föl är således inne innan föregående års föl från Sverige är inmatade via SIF.

Worldfengur-nummer
Jag är nu stolt innehavare av fyra fasta nummer i Worldfengur som fölen kan registreras under! ID-numren blir för årens föl IS2010 (såklart) sedan 1 för att det är hingst, annars 2, därefter områdeskod och gårdsnummer för Efrimyrar- och sedan mina siffror där man använder det lägsta först etc. Detta fungerar så länge som fölen föds på Efri-Mýrar.

Inget eget gårdsnamn, utan under Efri-Mýrar
Nangen kan jag inte få registrera, berättade de, eftersom det inte är tillräckligt isländskt. Så nu måste jag fundera lite igen. Det kostar en slant att registrera ett eget gårdsnamn, det ska vara isländskt men ändå påminna om Nangen och sedan ska man betala för det varje år. Hm.

Kolja och handling
Sedan åt vi lunch på en lokal restaurang och det var en kulinarisk höjdare! Salladsbuffén var utsökt men fisken som serverades var enormt god, så dagens rätt det var. Vi skjutsade hem Sandra som hade en del att göra med examinationen av en del elever hon haft på Hólar, så att de som skulle få Ryttarmärken hinner få det innan sommarlovet. Staffan och jag passade på att handla lite, posta vykort(!), tanka bilen mm inför kvällens planerade resa.

Svart sandstrand och ljust stall
Vi åkte sedan till Thingeyrar, som ligger längst ut i deltat med en vacker kyrka, underbara ytor och stränder att rida på med bl a svart sand samt ett enormt trevligt stall. Det är ett diplomatpar som äger egendomen men den arrenderas/motsvarande av bekanta som Sandra och Raggi har. Jag sade innan denna tur efter våra tidigare besök i stallar att det blir mycket svårt att toppa de byggnader som fanns t ex i Hólar samt i Varmalaekur, men detta toppade allt jag varit med om. Jag har aldrig sett ett sådant varmt, ljust, öppet stall! Man riktigt kände att man ville vara där med hästarna. Smart och arbetsbesparande byggt var det också.
Så nu har jag en idealbild att ha framför mig när vi planerar för en framtida byggnad för att ha bl a skötspiltor, sjukboxar mm i.
Vi fick också gå in i deras gästhus som de hyr ut till ryttare som vill rida inom detta fantastiska område, där man tom kan se sälungar efter stranden. Själva huset var gammalt men mycket fräscht renoverat, men på ett gammeldags sätt. Hon berättade bl a att de har gäster som återkommer varje år nu i 10 års tid för att bo och rida där…

Att skriva och uppdatera webben…
Om jag inte skulle skriva ner vad vi gör om dagarna på detta sätt tror jag att jag skulle hinna glömma bort en hel del, för det är så fullspäckat med intressanta och roliga upplevelser!

Jag förminskar foton varje dag för att försöka skapa ett bildgalleri innan jag reser hem, så ni ska få illustrationer till det jag skriver om, så misströsta inte. Men jag har inte tid att sitta så mycket inne vid datorn nu när jag är här!!!

Nangen

Drivning och chippning av föl och ston (7 juni)

Nangen — Mon, 07 Jun 2010 23:37:08 +0000

Dagen var mestadels solig, men det blåser alltid lite eller mycket här. När vi kom in till frukost efter att denna dagen inte varit i fölhagen utan hos Skipting och Dís i hagen framför sovrumsfönstret berättade Sandra och Raggi att deras anställde som jobbade med äggen var borta för vård av sjuka barn, varför de hade fullt schema med att packa äggleveranserna samt väga och märka upp dem för vidare transport till butiker mm. Staf fan och jag erbjöd oss att hjälpa till så efter frukosten sorterade vi redan tvättade ägg tillsammans med Sandra, packade dem i äggkartonger och sedan i stora backar. Raggi arbetade under tiden med att väga kartongerna och sätta på prislappar. Men vid lunch var det klart (några ägg fattigare blev de tyvärr…) och mer hästiga sysslor kunde ta vid.

Drivning kräver planering
Våra föl skulle nämligen hämtas in från hagen till stallet tillsammans med sina mammor. Detta både för att vi skulle kunna få lära känna dem bättre men också för att Sandra ska kunna fixa chipmärkning mm. Så den stora hagen där de går i tillsammans med alla andra dräktiga ston samt redan födda föl och deras mammor reducerades i storlek genom att dra icke elektrifierat rep i isolatorerna. En ”fägata” öppnades till den lilla paddock som de har utanför sitt stall, så att fölen kunde springa raka vägen dit utan att behöva få på sig grimma och ledas. Utmaningen var att denna fägata gick över den friskt porlande fjällbäck som hästarna har som dricksvattten samt att en av hingstarna som går på gården hade sin hage i direkt anslutning till detta.

Bara sååå häftigt!
Staffan och Sandra drev flocken och jag styrde dem vid kurvan och hingstens hage samt stängde till efter dem. Två försök behövdes innan de alla var inne i paddocken. Då var det dags att skilja agnarna från vetet, dvs släppa tillbaka de ston som ännu inte fölat och de par som Sandra inte avsåg att chipmärka just nu. Situationen komplicerades något av att ett av stona som sannolikt kastat sitt föl under vintern nog brunstade nu och inte gärna återvände till hagen när hon blev utsläppt utan gjorde hingsten sällskap- på andra sidan stängslet förstås, men det kändes väldigt temporärt… Inget otillbördligt hände och till slut nöjde hon sig med att hålla de övriga stona sällskap.

Innepyssel
Därefter har sto och föl fått lugna ner sig i boxarna och allteftersom har de accepterat sällskap och hantering och blivit borstade och ompysslade. Fölen har försiktigt blivit kliade lite så att de märker att det inte är så farligt med mänsklig kontakt mm, i och med att mamman lugnt tillåter det. Målet är att ha hanterat dem så att de i framtiden tycker att det är ok med att ta emot avmaskningen mm, vilket man bl a tränar genom att försiktigt pilla in ett finger i munnen. Ett annat mål var att vi skulle få kika lite närmare på våra nykomlingar och deras mammor.

Chip(p) så snabbt det gick!
Sandra är auktoriserad chipmärkare, så på kvällen fick våra två och två andra föl sina chip utan större problem. Det som blev mest problem var att silverfölet var så trygg med Sandra i boxen att han lade sig ner med huvudet på fötterna och sov, när hon skulle sticka honom med chipnålen. Det blev inte så lätt.. Sandra väntade tills dess han reste sig upp och det märktes knappt när han fick sitt chip.

Årshingstarnas ”lekhage”
Därefter tittade vi på unghingstarna som stormade omkring i hagen. Det syns att de är unga, de har ännu inte släppt allt sitt ull från föltiden. Men nyfikna var de!

Vilken dag! Och god middag och ett glas vin sedan….

Nangen

Skipting och Dís samt Laxárdalur (6 juni)

Nangen — Mon, 07 Jun 2010 22:27:53 +0000

På morgonen hade den dimma, som legat kvar i Efri-Mýrar under vår tur dagen innan trots att vi hade sol på andra ställen, lättat och solen sken. Fortfarande hade inga nya föl fötts, det är ”bara” 8 st i hagen. Staffan och jag gör först vår vanliga morgontur i hagen med fölen och därefter äter vi frukost tillsammans med bla kokta ägg från gården! Sandra o Raggi jobbade i hönseriet ett tag medan vi pysslade lite.

”Träningshästarna” som nu vilar blir hämtade
Därefter åkte vi med bil ner till hagen där bl a Skipting och Dís stod, för att hämta upp dem till gården. Dis och några till lockades in i en mindre inhägnad och hon fick på sig grimma, för att ledas upp av Staffan. Skipting var som vanligt lugn och trygg och säker och kunde hämtas utan problem. Jag körde tillbaka bilen med Embla och vi gick sedan för att möta hästarna tillsammans med hunden Max. Embla fick leda Skipting en bit på vägen upp och det gick utmärkt, trots att stövlarna nästan ser ut som om de ska lägga hinder i vägen för henne.

”Avelsbedömning light”
Väl uppe gick vi till stallet med hästarna och Sandra visade upp båda stona och gick igenom både exteriör och rörelser. Jag försökte förstås fota och filma men har lyckats få till motljusbilder där man knappt ser ett smack. Efter detta så passerade Staffan och Sandra samt stona hingsthagarna på väg ner till den temporära hagen utanför vårt sovrumsfönster. Gissa om hingstarna hingstade sig… Väl släppta i hagen visade flickorna upp sina gångarter med bravur. Vilket tryck!

Kaffe med planering- och lite annat
Kaffepaus i (utanför) hagen med god chokladkaka kompletterade genomgången. Allvarliga samtal om hästarnas framtid tog sin början men avslutades bryskt av att glassbilen tutade. Inte var det hemglass-trudelutten men man förstod ändå vad som var på gång. Frysen är nu full av isländsk glass. Konstigt nog fanns det ”svenska”paket. Vad som var svenskt i dem var det svårt att förstå, men goda var de.

Framtidens topphingst?
Därefter följde vi med familjen till Blönduos för att möta upp en hästtransport, med ett sto som Raggi ska träna inför försäljning. Samtidigt passade vi på att titta på en ettårig hingst som ska till sin första betäckningssäsong… Han har blodslinjer som heter duga, är bl a under Sunna fra Akranesi som är Kvistur fra Skagaströnds mamma och efter Alfur fr Selfossi.
Sandra och Raggi är delägare i honom, då han är en hingst inför framtiden. En sådan chans får man bara inte missa.

Laxárdalur!
Medan Sandra sedan lagade mat fick Staffan och jag en guidad tur i Laxárdalur, den dal dit unghästar och ston släpps i juni för att beta under sommar och höst för att sedan samlas ihop och skiljas ut i september. Vilken upplevelse! Det är en storslagen närmast orörd natur som hästarna får ströva fritt omkring i. Dalen är fyra mil djup och kanske en km bred. Mobiltelefoner och radio gör sig icke besvär, bilväg som kräver fyrhjulsdrift i hög jeep går bara in till hälften. Här måste man rida!!! Raggi körde expertmässigt och jag var glad att det inte var jag som satt vid ratten då vi korsade vattendrag mm med bilen. Som sagt, vilken upplevelse!

Flygande pass-resor
Hit går bl a ridresor i Sandra och Raggis regi tillsammans med reseföretaget Flygande pass, men hästskiljningen är i allra högsta grad en levande aktivitet för ortens hästhållare, inte något bara för turister. Men det är nog kölista för att få vara med som turist… Ojojoj, jag vill…

SkapatungurettPå hemvägen stannade vi också vid Skapatungurett och tittade på den anläggning man använder för att skilja hästarna från varandra efter att ha drivit in dem i fållan.
Man samlar alltså upp hästarna högst upp i dalen då det är dags att ta hem dem, ett arbete som alla deltar i. Sedan när man tror man fått tag på dem, driver man ner dem längs vägen och rider då. Hela färden ner går i rasande tempo och tar ca två timmar. När man kommer ner samlas de upp i en fålla och sedan portioneras de ut i Skapatungurett-anläggningens mitt för att sorteras ut i de olika gårdarnas fållor. Detta görs än idag av gårdarna som finns i kommunen. Efri-Myrar hade en egen skylt på en av fållorna…

Avrundning av helfylld dag
När vi sedan kom hem hade Sandra middagen färdig. Det doftade ljuvligt när vi kom in! Middagen bestod av en hummer- och laxsoppa med varmt hembakat bröd!
Naturligtvis gjorde Staffan en ytterligare sväng i fölhagen. Han börjar bli riktigt skicklig på alla tecken som förebådar en fölning. Jag tankade över foton som vanligt och svor över min oförmåga att kunna lägga upp bilder i galleriet på nangenwebben. Men det får vi fixa någon annan dag, orken tar slut efter en sådan här dag…

Dags för sängen, helgen är slut men inte semestern! Vi siktar på att träffa människor i Blönduos på tisdag för att ta nästa steg mot att skapa ett aktiebolag på Island. Ehf ni vet…

Nangen

Rundresa till olika avelsgårdar samt Hólar (5 juni)

Nangen — Mon, 07 Jun 2010 21:48:55 +0000

Denna dag började med dimma, den också. Maken och jag började med en egen promenad på morgonen ner till hagen innan frukost. Dimman var så tjock att vi inte såg till några hästar till en början. Vi gick inte bort oss i alla fall, vi har ju stängsel att följa… Hästarna hittade däremot oss. De hörde oss nog prata och kom nyfiket fram ur dimman för att hälsa.
Skipting frá Akureyri var som vanligt social men till och med vårt skygga fuxsto Dis frá Kýrholti vågade sig fram och nosade på Staffan. Gissa vem som var stolt? Blöta om byxbenen var vi när vi återkom då gräset var ordentligt blött, även om det inte regnade.

Betäckningsförberedelser
Sedan åt vi gemensam frukost. Under tiden var det fortfarande dimma, så vi blev kvar rätt länge vid frukostbordet och pratade tills vädret blev bättre och vi alla tagit sats för dagens aktiviteter. Raggi hade nämligen en inplanerad tur med ett sto från gården som skulle ner på betäckning i Selfoss. Hon hade redan varit brunstig i några dagar, varför det egentligen var rätt bråttom att få ner henne. Men för att veta om det var försent eller ej skulle hon testas mot hingstarna på gården… Det blev fart på pojkarna, kan man säga. Maur och Askur försökte överglänsa varandra i att imponera på stoet, som dock var måttligt intresserad av deras förförelsekonster. Men Raggi åkte iväg med henne, på en tur som varade till långt in på natten innan han var tillbaka. Då hade redan stoet hunnit bli betäckt av Ténor en gång… Han kom dock tillbaka med en annan tjusig hingst som under en period skulle stå på bra bete här. Under kvällen kom ytterligare en häst för bete, så nog deras verksamhet efterfrågad och populär minsann…

Avelsgårdar på norra Island börjar…
Vi andra for på avelsresa! Norra Island är ju mycket känd för sina avelsgårdar, både historiskt och i nutid. Många är de kända hästar som har gårdsnamn som kommer från detta område och bara namnen sätter fantasin i rörelse när man åker förbi. Sandra är då guld värd som guide. Med sitt kunnande guidade hon oss hela dagen till sent på kvällen. Vissa kända gårdar såg vi bara från utsidan, men ibland stannade vi till och fick gå in och se på byggnader, träffa stallägare och tom se på lovande framtida hingstar.

Oplanerad stillhet
Om inte hästhostan hade varit hade detta varit en mycket hektisk period, då alla hade arbetat febrilt med att träna och bedöma hästar inför Landsmot som dock är inställd i år. Alla tycker att det är mycket tråkigt men att det är ett klokt val, då hästarna alltid går först. Men det påverkar aktiviteten då man inte kan arbeta aktivt med smittade och sjuka hästar och många har därför det svårt ekonomiskt. 2011 däremot kommer det att bli ett nyinsatt Landsmót, så nästa år kommer en del av de 4-åringar som nu inte haft chans att bli bedömda för första gången att visas upp. Spännande!

Saudarkrokur
En av de ställen vi passerade var orten Saudarkrokur där många kända hästar kommer ifrån, bl a Otur m fl. Det är ett stort och platt deltaområde där man ser att man planerat mycket utifrån hästhållning. De hästanläggningarna som fanns där var öde om tomma pga smittan, så vi fick se anläggningen från utsidan. Det är en av Islands finaste anläggningar där många kända tävlingar brukar hållas. Utanför fotograferade jag hur skyltarna för ridning tillåten respektive varning för hästar mm ser ut på Island. I Sverige ser de helt annorlunda ut, här är det en töltande häst!

Kýrholt
Vi passerade också avelsgården Kyrholt men där var ingen hemma som kunde ta emot oss. Ásdís och Gisli som vi köpt Raeda, Gríma samt Dís av har flyttat till Argerdi utanför Reykjavik och kvar på Kyrholt bor Gislis far som egentligen var den som hade fött upp Raeda. Vi såg mängder av isabellfärgade hästar i hagarna i närheten i alla fall.

Hólar
Därefter var nästa mål högskolan/universitetet Hólar, som ligger mitt i en dal med höga berg runt om. Solen sken i dalen och det var helt uppenbara hästmarker runt omkring. Man kan tycka att det är helt osannolikt att det är ett hästcentrum i världsklass när man ser var den befinner sig, men det är det!

Nu var anläggningarna öde, eftersom skolan slutat tidigare pga sjukdomsläget, men vi fick en ordentlig förevisning av lokalerna av Sandra som själv fått sin utbildning där. Nya elevhem var byggda, mellan den välkända kyrkan som tidigare varit biskopssäte på Island och hästanläggningarna. Ovalbana och passraka fanns naturligt bredvid hagarna och ett flertal stall och en veterinäranläggning fanns där. Personalens stall såg vi bara från utsidan, men det gamla stallet med ridbana som man använde på Sandras tid samt ett nytt superstort, supermodernt och häftigt stall med ridbana med minst 200 boxar tittade vi på från insidan.
Efter det var det dags för kaloriintag och vätskepaus. Tyvärr var restaurangen stängd men vänliga människor finns det när nöden är som störst så de öppnade kiosken så vi fick köpa läsk samt glass så vi klarade oss och lilla Embla ett litet tag till.

Varmahlid
Nästa anhalt blev då Varmahlid, där vi med 20 minuters marginal missade den anläggning som sandra ville visa oss. Men då var alla hungriga så just då kändes det inte som om det gjorde något bara vi fick mat. Så det blev cheeseburgare och vi köpte vykort, samlade på oss lite turistbroschyrer mm om områdena vi passerat mm.

Varmilaekur
Styrkta till kropp och själ och med ett efterlängtat toabesök dessutom fortsatt vi mot Varmilaekur, som nog betyder varm bäck. Är det någon som inte hört talas om Mökkur frá Varmalaek? Vi besökte gården han kom ifrån och fick se det moderna stallet med ridbana och passbana. Där var det oerhört rent och fräscht. Vi fick också träffa mannen bakom Mökkur som nu stolt visade upp en bror till honom som jag tro heter Kristall samt ytterligare en lovande hingst vid namn Konungur? Embla kollade mest in katten som jag inte lyckades fotografera bra, det blev bara suddigt…

När vi åkte därifrån så vi att den varma bäcken rann faktiskt utanför i samhället och vattenångan steg tydligt upp från den!
Sandra berättade och visade på ännu fler gårdar, berättade historier om vilken häst som kom från vilket ställe så att jag hade behövt en liten bok att följa med i för att minans dem alla. Vi har i alla fall sett platsen där vår Skipting betäcktes och föddes, det kommer jag ihåg (undrar om den inte hette Reykir eller något liknande?).

Efter detta var det dags att åka tillbaka till Efri-Mýrar och vi kom fram rätt sent, med en övertrött Embla som skött sig jättebra trots en lååång bilresedag.

Äggsortering
Efter hemkomsten så sorterade Staffan och Sandra ägg under tiden jag passade Embla och sorterade foton… När de återkommit skulle Sandra bara lägga Embla, men hon var så trött själv så hon somnade under försöket. Väl bekomme, tyckte vi och sökte också upp vår säng för en skön natt. Raggi stackarn hade då inte hunnit hem ännu…

Nangen