Att ha kramdjur

Livet är inte lätt alla gånger. Inte för någon. Och vissa stunder känns tyngre än andra. Av någon outgrundlig anledning drabbas vissa oftare och tyngre, medan andra är förskonade under långa perioder.

Det är bara att bita ihop, dela det tunga med andra så det blir mer bärbart och fortsätta.

Delandet kan se olika ut. Att samlas i nätverket och bara vara med varandra, att fixa det praktiska för någon, att visa att man ser att det är extra tungt för någon och att man delar det till viss del- även om man inte ”förstår hur det känns”. Att hjälpa någon vidare i processen, i ritualen, som gör att man kan börja gå vidare, ta nästa steg.

Eller att vara ”här och nu”, att uppleva livet och ha en andningspaus. Vad är bättre på att ge förutsättningar för det än ett djur?
En katt som tar sin rättmätiga plats mitt på bröstet när man ligger på rygg och förnöjt purrar som om det vore livets höjdpunkt att dela ”här och nu” med sin människa.
En hund som väntar en innanför dörren, ser ut som om man varit borta en evighet trots att man möjligen gått ut med soporna. Som inte bara tittar dyrkande på sin människa utan ivrigt drar iväg mot dörren och får matte eller husse att gå ut i friska luften och röra på sig, och där tappa bekymren i den livsglädje som sprudlar i busrusningarna innan det är dags att nöjda gå hem igen med nya krafter.
Eller att gå ut i hästflocken, mötas av stora flyktdjur som möter upp i hagen och tyst frustar välkomnande och buffar på en med mulen och som villigt följer med till grinden och stallet för att förberedas för en gemensam tur. En tur under vilken man inte kan annat än vara fokuserad på det som händer just där och just då, gärna ute i naturen. Om man dessutom galopperar eller på annat sätt känner att man”tar i ordentligt”, att man lever fullt ut, så känns det än mer avslappnande när man sedan förtroligt avslutar den gemensamma aktiviteten med att sköta om hästen och sedan återbörda den till sin flock som möter upp i sin tur.

Att ha kramdjur, gosedjur, innebär att man inte bara behöver ge utan att man också kan få, kan ladda, samla kraft, så att det blir möjligt att ge och bära tillsammans.

Imorgon borde vi ha haft bilen tvättad och fin. Det är familjens symbol för begravning.
Idag går vi ut med busiga hunden och gosar med katterna, läser med förväntan Sandra och Raggis rapport om inridningen av Skipting och Dís på Island, skickar foton till Evalisa på hästarna som mumsar på halmbollar.

Balans i livet kräver att det både laddas och levereras…

Nangen