Att börja ha någon på ryggen
Alla steg som gjorts fram till nu är för att förbereda hästen på att få en ”tant” på ryggen utan att bli rädd, att acceptera att följa tantens önskemål under den timma som är hennes, att ha skapat ett gemensamt språk mellan tant och häst som framför önskemålen så finkänsligt som möjligt samt att ha förberett hästen konditionsmässigt och muskelmässigt.
Att sitta upp och av
Att få någon på ryggen, stimulerar flyktbeteende och det är onaturligt för hästen att stanna kvar. Om den inte är trygg och litar på sin tant.
Att sitta upp i sadeln ska man göra från båda sidor. Detta för att träna både sig själv och hästen men också för att utrustningen mår bättre av det. Annars blir stiglädren olika långa…
Ta för vana att göra uppsittningen i etapper, både i början när du tränar in det men även senare om det trasslar. Om hästen inte står stilla, stanna upp i det läge du är och säg ifrån. Konsekvent ställa upp för tanten den här timman…
Börja med att hålla i tyglarna så att du har kontroll, om hästen skulle få för sig något. Sätt ena foten i stigbygeln, tag sedan ett tag i manen med andra handen, inte i sadeln för att få hjälp att komma upp. Annars kommer sadeln garanterat att glida och bli sned. Gör ett avstamp, stanna kvar lutad över hästen innan du svänger benet över för att sätta dig. Det sista för att inte dunsa ner på hästen.
Vid första ridningen
När sedan den lätta ryttaren sitter på, ska det fortfarande vara den på marken som ”sköter” ridningen, svs hästen ska gå med ryttare på ryggen men för hand! Den som sitter på ska vara så neutral som möjligt, utan att inverka utan bara ”åka häst”. Allt man tränat farm till nu ska repeteras, innan ryttaren försiktigt lägger till de hjälper som hästen då redan kan motsvarigheterna till utifrån annat kommunikationssätt från marken.
Att träna vidare med det basala
Sedan jobbar man vidare med att låta ryttaren bli den som förmedlar det man önskar av hästen. Hjälperna ska vara lätta! Det ska nästan vara som tankeläsning: ”jag tänker- hästen gör”.
Kraven ökar sedan successivt fram mot målet, som är olika för olika hästar, då alla har olika utgångslägen.
Målet är att hästen ska vara lösgjord, både fysiskt och psykiskt, vara lugn och mjuk samt lös i kroppen och lydig. Den ska kunna gå fram och stanna när ryttaren vill, svänga, göra skänkelvikningar, klara av skritt, trav och galopp samt vara förberedd för tölt.
Allteftersom ska man lägga till allt fler av hjälperna, i ordningen först de hjälper som de kan och sedan lägga till, i olika kombinationer allteftersom.
Det är därför som nästa ”gyllene regel” blir viktig: Ridning är att ge rätt hjälp vid rätt tillfälle FAST förutsättningarna hela tiden ändras.
Hästarna kommer inte att göra precis som man vill, men som tränare ska man kunna improvisera utifrån det som händer. Man ska försöka sätta hästen i situationer som lockar den att göra rätt. Och om man har en häst som är lite lat, helst bara vill äta, träffa brudar och softa lite, så måste man ändra sin träning utifrån det så man t ex stimulerar till mer energi och får dem att inse att på ”tantens” tid så måste man rycka upp sig… Ledarskap är viktigt. Och har man full koll på ledarskapet kan man tom ge lite godis vid vissa utvalda tillfällen, säger Mirjam.
Man ska naturligtvis välja hästar utifrån hur man själv är, då blir det lättare att göra rätt och vara konsekvent. Man ska ha en plan, en linje, för hur man ska agera med sina hästar.
”Jag har en plan, Sickan….”
Nangen
Mer text kommer. Detta kompletterar texten på Galgbackens Islandshästars sida.
För att se bilderna i större format, klicka på dem eller välj ”view with PicLens”
